Magnolia på radio

Imorse sändes inslaget på radio med intervjun som jag gav om den japanska magnolian i D.B.W.:s botaniska trädgård! På länken nedan kan ni gå in och lyssna nu i efterhand.

Inslaget heter Magnolian blommar och finns med bland inläggen från tisdag 28/4 (2009) hos Godmorgon Gotland.

_

En utslagen blomma på det japanska magnoliaträdet i DBW:s botaniska trädgård. © Ulrika Ridbäck 2017

Publicerad 28 april 2009
Uppdaterad 23 oktober 2017

_

Runmarö, en idyllisk plats för biologisk mångfald _Jag tänker tillbaka på det soliga veckoslutet, där lördagen tillbringades på en ö utanför Stavsnäs, Värmdö kommun. Runmarö, en av många fina öar i Stockholms skärgård, med pittoreska stugor och hus från blandade tidsepoker. Tillsynes placerade lite huller om buller på fina små tomter och klippor. Även en ö som hyser en stor botanisk mångfald, därav målet med denna dagsresa.

Det är alltid så vackert ljus på havet. Havet glittrar och återspeglar himmlens nyanser på ytan. Alfåglarnas joddlande ljöd mellan kobbarna, medan ejdrarna guppade i sina svartvita dräkter i dyningarna. Jag fick höra att havsörnar är vanliga här ute i havsbältet. Utan någon som helst fiende (bortsett från människan) kan de obehindrat dyka ner och greppa en måsunge. Vuxna måsfåglar är inte rädda av sig när det gäller att försvara sitt bo och sina ungar, trots att det kan kosta dem livet. Tänk att havsörnar kan få ett vingspann på upp till 2,5 meter, från ena vingspetsen till den andra. Det är ju längre än mig!!

Jag har provat en ny kameramodell för mitt fotograferande, en digital systemkamera från Canon. Jag blev förtjust. Började med närbilder på lavar, som jag hoppas kunna lära mig namnen på utantill, på både latin och svenska. Tackar för att jag har en av världens bästa lavforskare till hjälp!

Lavar, på klippor, träd, husväggar, bryggor, och andra lämpliga underlag, utgör dessa helt egna landskap, som de flesta människor till stor del missar helt. Även om man lägger märke till de färgglada klickarna som finns där, så kopplar inte många ihop det med just lavar. Det är smått, smälter in i stenarna vid första anblick, som om de vore en del av materian. Runmarö hyser många hällar där säkert minst ett 50-tal arter trängs på samma ytor. Vackrast tycker jag nog är den lysande gul orangea vägglaven, Xanthoria parietina.

Xanthoria parietina på gråskalig kalkstenshäll. 18 april 2009. © Ulrika Ridbäck 2017 

_

Stereocaulon sp. På svenska känd som Påskrislav. 18 april 2009. © Ulrika Ridbäck 2017

Miriquidica deusta (den svarta laven), Rhizocarpa geographeca, kartlav (den gulgröna). 18 april 2009. © Ulrika Ridbäck 2017

Usnia hirta, skägglav. 18 april 2009. © Ulrika Ridbäck

Publicerad 21 april, 2009
Uppdaterad 23 oktober 2017

_

Harar och fågelsång vid Naturhistoriska riksmuseet

Jag tänkte just att det är ju helt fantastiskt, att här kan jag sitta vid mitt skrivbord på jobbet, blickandes ut över Vegaparken, iakttagandes en liten hare som hittat något gott att mumsa på mellan ekarna i parken. Den lilla parveln verkar ha sökt sig till skuggan av Botanhuset, undan den varma förmiddagssolen. Nu ligger haren där och vilar, som en liten pälsboll, medan trastarna skuttar runt omkring och småfåglarna med sin glada sång överröstar trafiken från den bullrande Norrtäljevägen. Jag befinner mig knappt 10 minuter från centrala Stockholm. Kommer på mig själv att gilla huvudstaden mer och mer. Speciellt nu när det är vår, varmare och ljusare. Parkerna och naturreservaten väntar på att åter bli besökta och upptäckta på nytt.

Haren verkade inte ha någon brådska. Han trivdes bra där med nosen i backen. Men nyss skuttade den iväg på sina långa ben! Jag ska återgå till mitt arbete med artkatalogen. Kan meddela att jag var med och passerade 100.000 inskriva poster i artkatalogen förra veckan. Just nu finns det närmare 13000 släkten i samlingarna hos enheten för fanerogambotanik (Fbo). Under mitt arbete med artkatalogen har jag stött på för mig ca. 50 nya släkten.

Artbestämning och studier av släktskap inom och mellan arter är ett ständigt pågående arbete av forskare över hela världen som sysslar med botanisk taxonomi och systematik. Genom studier av morfologiska karaktärer (utseende) och DNA kan de komma fram till att växter som tidigare bestämts till samma art, i själva verket inte är det. När en art ombestämts och publicerats som en ny art, så blir det gamla artnamnet synonym till det nya artnamnet. Jag får ofta följa upp synonymer, tills jag hittar de nu godkända artnamnen.

Just nu befinner jag mig djupt inne i den stora familjen ärtväxter, Fabaceae. Fortfarande, sedan några månader tillbaka. Av 673 möjliga ärtsläkten på Fbo, har jag nu gått igenom 276 stycken och skrivit in 3825 artposter. Det känns som mycket fler!! Men det är många herbarieskåp kvar innan jag är klar med mitt nuvarande uppdrag. 

_
Jag har gått i doktorandtankar på sistone. Appropå forskning, ibland kan man köra fast! Här är en bild från mitt fältarbete som MFS-stipendiat (Minor Field Studies. mars 2007) i de ecuadorianska Anderna vid byn Alausí, i provinsen Chimborazo. Den här vägen var alldeles för hal, spårig och lerig, så det gick helt enkelt inte att åka vidare med minibussen i den branta lutningen. Vi fick ta en annan väg. © Ulrika Ridbäck 2017.


Publicerad 7 april, 2009
Uppdaterad 1 februari, 2018

_