Midvinter

Årets astronomiskt kortaste dag. I Tornedalen ligger snön glittrande vit över bygd och skog. Månen lyser från en stjärnklar himmel och temperaturen är nere vid minus 20°C. Det känns overkligt att jag gick här i sommarkläder för fem månader sedan, när kvällarna ännu var ljusa och storspoven lockade på sina ungar. Nu nyper kylan i näshåren och skolsulorna gnisslar på vinterföret. Natten är så lång som den kan bli nu. 

Men det är från och med idag som vi sakta får uppleva hur det vänder. Hur tiden med dagsljus ökar med några minuter för var dag som går. Det känns även magiskt att naturen kommer vakna upp från denna mörka kärva tid på året. Ja vilken fantastisk resa vi får göra med naturen varje år! Särskilt här uppe i Skandinavien och på alla breddgrader nära nord- och sydpolerna, där naturen bjuder på minst fyra årstider. 

Hur kallt och mörkt det än må vara hade jag inte velat gå miste om vistelsen uppe i Polcirkelland (december 2021).

Andra advent och lust att dekorera med granris inför julen...

Ja, granris ja. Så fint inför jul, men hur är det egentligen när det gäller granris? Är det bara att knata ut i närmsta skog och knipsa av några grankvistar för att ta med sig dessa hem? 

Allemansrätten ger oss friheten att ströva fritt i skog och mark, och även tillåtelse att plocka örter, bär och svamp. Men för att klippa kvistar från buskar och träd behöver vissa kriterier vara uppfyllda. 

- Det behöver antingen vara på din egen mark, som du äger. Eller så ska du ha fått tillåtelse av markägaren. 

- Det är helt lovligt att besöka ett kalhygge och plocka kvistar från marken utan markägarens tillåtelse.

Andra alternativ, för att lovligt få tag i granris, kan vara att besöka en julgransförsäljning och ta med sig kvistar som blir över när man rensar stammarna från grenar.

Beskärning

När man klipper grenar från levande friska träd så är det beskärning. För gran, liksom för andra barrträd, så lämpar sig denna handling bäst under sommar och höst, när träden ännu är under tillväxtfas. Även om granar är gröna året om och inte fäller sina barr på hösten, så befinner de sig i vila vintertid. Vid beskärning tillför man ju en skada som läker sämre under vintern och öppna sår angrips dessutom lättare av svampsjukdomar. Så egentligen är det mer optimalt att samla sina adventskvistar redan i september. 

Värt att nämna är att även om det finns risk för att granar som beskärs i december kan bli angripna av svamp, så kan de även tåla små ingrepp. Unga granar kan ju vara alternativ föda till olika däggdjur under vintern. Trots att smågranar kan bli hårt friserade av hungriga käftar så växer många granar upp till stora friska träd.

Oktober

Fagerfjell, Flesberg, Norge (oktober 2021)

Utsikt från den sista fjällturen innan snön anlände i det vackra fjällområdet Fagerfjell. Lättilgängligt med knappt 2 timmars bilresa från Norges huvudstad. Ett fint alternativ, oavsett årstid, för den som vill unna sig en genuin fjällupplevelse samtidigt som man besöker Oslo. Utmärkt även för dagstur.

Komfortabel temperatur +12°C

Många känner Gotland som ett sommarparadis. Till den grad att det skulle falla få in att åka ut och campa på Östersjöns pärla när höstrusket och mörkret kommer smygande. Det verkar med andra ord vara få förunnat att njuta av stillheten när vinden mojnar, höstfärgerna börjar förgylla landskapet, ljusen tänds i lyktorna och lågorna sprakar hemtrevligt från en kamin eller en öppen eld i en fint belägen grillplats nära havet. Det sistnämnda finns det gott om längs Ekstakusten. För att inte nämna en skön nattsömn i tält till vågornas brus.

Morgonvy från tält, Ekstakusten, Gotland (oktober 2021)

Första helgen i oktober bjöd sydliga vindar på en behaglig utetemperatur. Det är en ynnest att höstarna tenderar vara milda långt in i november på Gotland. Även havet svalnar sakta, för den som inte drar sig för ett dopp. För mig är det återhämtning på hög nivå att komma ut och leva friluftsliv. Godaste maten är ju utan tvekan den som tillagats över öppen eld. För att inte nämna kokkaffe med glödrostat bröd till frukost - bästa starten på en ny dag! 

Frukost vid havet, Ekstakusten, Gotland (oktober 2021)

Morgongymnastik, Ekstakusten, Gotland (oktober 2021)

Jag har inte den mest avancerade påkostade campingutrustningen. Vad sägs om ett billigt 'andrahandstält' med enkel tältduk. Fungerar mer som vindskydd än tält. Den här tiden på året känns det desto viktigare att ha ett bekvämt liggunderlag och en riktigt bra sovsäck; där lever min väl investerade sovsäck upp till sin angivna komfort och håller värmen när utetemperaturen är 12 grader (+). Jag är rätt så frusen av mig, men fick den bästa nattsömnen på länge! Efter morgondoppet vid Kronvalds fiskeläge känner jag mig som pånyttfödd. Frisk och redo för nya naturupplevelser i oktober. 

Ska du resa till 'öjn' i höst och vill ha tips på fina vandrings- och campingstråk? Jag delar gärna med mig av ett och annat smultronställe!

//Ulrika

Ekstakusten, vy mot 'karlsöarna' (oktober 2021)

När hjärtat bultar för fjäll

Norefjellområde med toppen Augunshaug 1 342 möh till höger, Norge (september 2021)

Var leder din stig? Utsikt från Norefjell (september 2021)

Jag är en person som gärna uppehåller mig på plan mark. Samtidigt som jag alltid dras till högre belägna platser. Till fjällen har det burit sedan jag var bitteliten, uppvuxen i en friluftskär familj. Men då begav vi oss sällan upp på några högre platåer, ty far min var höjdrädd och min enorma respekt för hög höjd har jag möjligen ärvt från honom (eller båda mina föräldrar). På något vis älskar jag ändå fjällen och dess mäktiga landskap! Även om resan upp dit betyder ett svettigt grepp om ratten, när jag under min vistelse i Norge lämnar den trygga fjordstranden och kör slingrande vägar upp mot högre belägna turiststråk i norska fjälltrakter. Det känns alltid bättre när någon annan har ansvaret att köra och jag kan njuta av vyerna. Men själv sitter jag och svettas, låter tankar om möjliga panikscenarion underhålla mig (kan bromsar plötsligt gå sönder? Är jag inte för nära kanten??). Helt i onödan. Alla hämningar släpper så fort bilen är parkerad och jag andas in den friska fjällluften.

På väg mot toppen Høgevard 1 460 möh (september 2021)

En våt fjälloas med vild ull (växtsläktet Eriophorum) (september 2021)

Norefjell verkar vara det fjällområde som ligger närmast Oslo. Efter några dagar i huvudstaden var en andningspaus i fjällmiljö precis den upplevelse jag behövde i början av september! Det är väl värt den två timmar långa resan och efter den en kort vandring på ca 4 km till den närmsta toppen Augunshaug från Bøsetra (nära Norefjell Ski & Spa). Här uppe breder ett vackert landskap ut sig och inbjuder till lång vandring mellan fina utsiktspunkter på topparna utmed leden. Jag känner mig tacksam för vädret, milda septemberdagar är guld värda! Verkligen en fin tid på året att vandra, när solen ännu värmer och höstfärgerna börjar komma.

Höstfärg möter blå himmel på Augunshaug, Norefjell (september 2021)

En liten grankoloni (Pices abies (L.) Karst) ovanför trädgränsen i Norefjell (september 2021)

Inga fjällturer utan äventyr... Jag valde fel strumpor (ty ullstrumporna var i smutstvätten) och de sämre anpassade bomullsstrumporna var tunna och gnuggades mot hälen i mina väl använda kängor. Så väl uppe på Augunshaug fick jag vända med svidande skavsår. Värst var det för vänster fot, som räddades genom att få vara barfota i kängan med en bit papper bakom hälen. Som tur var höll blåsan och i skrivande stund är skavsåret läkt. Kan ju vara bra att ha en uppsättning skavsårsplåster nedpackade inför nästa fjälltur! Sedan slog det mig att jag förlitar mig kanske för mycket på mina digitala hjälpmedel - karta och kompass elektroniskt tillgängliga i mobilen. Ty alla dagar är ju knappast lika klara till väder som detta tillfälle. Vanligtvis har jag alltid karta med mig. Men utifrån väderprognos och den sträcka jag planerade att vandra så gjorde jag bedömningen att det var tryggt att ge sig ut, även utan tryckt karta. Risken för oväntad tät dimma kändes väldigt liten. Men ju längre hösten skrider så kan snö, dimma och vind dyka upp på bara några timmar! Gäller att inte underskatta vädret, oavsett hur lättvandrade fjällen verkar vara.

Sensommardagarna i augusti

Medeltida vy i Nordergravar, Visby, Gotland, augusti 2021.

I augusti upplever jag att sommaren börjar om i ett nytt skede. Värmen kom tillbaka och med den vacker sensommargrönska. Jag slutar inte fascineras av naturens olika säsonger, från vårblomning till frodiga trädgårdar med dignande fruktträd. Det sistnämnda kommer som en välbehövlig belöning.

Citronfjäril på ringblomma, Körsbärsgården, Sundre, Gotland, augusti 2021.

Kvällssol i Havdhem, Gotland, augusti 2021.

Sensommarljuset i augusti skapar så läckra ljusförhållanden. Som naturnära fotograf med öga för landskap är det så härligt att få uppleva just hur ljuset kan förändras från en dag till en annan och skapa en alldeles magisk lyster, beroende på skiftande väderförhållanden. Det är en spännande utmaning att ständigt försöka återberätta en stämning och en plats med kameran som anteckningsbok. 

Kvällslyster i betesmark, Havdhem, Gotland, augusti 2021.

Landskapssömnad

 Från kust till kust knyter tågtrafiken likt en söm ihop landskap. Öppna odlingslandskap i mellersta Sverige övergår successivt i skogsklädda bergknallar och myrmarker utanför fönstret till nattågskupén. Jag kan outtröttligt låta mig underhållas av de vackra sommarvyerna som passerar utanför kupéfönstret under en resa norrut såväl som söderut. De där variationerna med öppna kulturmarker, skog och vattendrag skapar landskap i alla dess former, likt en mångfald av sköna vyer på ett konstmuseum. 

 Nu i juli blev det premiär för mig att resa med tåg hela vägen till Haparanda. En tågsträcka som invigdes på nytt för persontrafik 1 april 2021 (haparanda.se 2021). Det har inte varit persontrafik till Haparanda sedan 1992.

Torneälven. Sett från Vitsaniemi/Risudden med Finland på andra sidan (juli 2021)

Tornedalens svar på Amazonas

I Haparanda möter Bottenviken Torneälven, som är en av norra Europas sista oreglerade älvar. Jag tycker det är helt fantastiskt att älven klarat sig till idag! Den kulturella betydelse som Torneälven har, historiskt för timmertransport och ännu idag fisket, gör den till ett unikt och viktigt vattendrag. Lägg där till höga naturvärden. Strax söder om Övertorneå delar denna älv upp sig i ett vackert delta med små öar och paradisiska sandstränder. Det känns som Tornedalens svar på Amazonas, med öar och stränder vars träd likt mangrove doppar sina grenar i vattnet. Under sensommaren växer även sandbankar fram genom att vattennivån sjunker. 

Torneälven sett från Luppioberget, Sverige. Notera sandbankarna! (juli 2021)

Positivt inslag i enformighet

Jag har funderat över vad jag förväntar mig att uppleva i de natur- och kulturmiljöer jag besöker. Det händer att en naturupplevelse blir över förväntningarna i miljöer som är så hårt kulturpåverkade att naturen verkar allt för sliten för att kunna återhämta sig. Så kändes det när jag besökte Seskarö i Haparanda skärgård. En ö som kanske de flesta söker sig till för sol och bad. Men ön erbjuder även långa stråk för vandring sommartid, för den som lockas av det. 

På vandring genom skogsbrukslandskap, Seskarö (juli 2021).

 För Seskarö verkar skogsbruk och det lokala sågverket vara viktiga inkomstkällor på ön. Det påverkar även hur landskapet ser ut. Det är inte så spännande att vandra de sträckor som mest består av unga tallar på sandmark. Men ju längre tid som har gått sedan tallarna planterades (eller självsåddes), ju mer vegetation har även etablerat sig på marken. Blåbär, ljung och mjölkört/rallarros för att nämna några. Just mjölkörten verkar vara attraktiv för ljungblåvingar, som det bokstavligen myllrade av mitt inne skogsbrukslandskapet. Det kändes som ett positivt inslag mitt i enformigheten. Mjölkört är även en växt som är snabb att etablera sig på kal kulturpåverkad mark (så kallad skräpmark), varför den skvallrar om mark som utsatts för hårda angrepp.

Ljungblåvinge (Plebejus argus) på Mjölkört (Epilobium angustifolium L.), Seskarö (juli 2021)

Mjölkört, även kallad Rallarros, är en snabb kolonisatör på barskrapad mark. Här på en gammal
 banvall mellan Haparanda och Övertorneå. Torneälven glittrar i bakgrunden (juli 2021)

Det händer vid Midsommar

Efter flera veckor med sol är det som att något händer när det närmar sig Midsommar. Vädret slår om och blir oberäkneligt med inslag av regn och åska. Detta väderfenomen sker varje år; har Jordens lutning och sommarsolståndet något inflytande månne. I Sveriges nederbördsfattigare områden är dock regnet välkommet, som t ex på Gotland. Sagoön där många gärna firar de ljusaste dagarna på året!

Midnattssolen över Lausviken, Gotland (26 juni 2021)

Regndroppar på Magnolians blad, Alva, Gotland (26 juni 2021)

Det är en ynnest att sitta uppe länge dessa ljusa sommarnätter. Blir det inte för sent är det magiskt att dra sig upp i gryningen och njuta naturens skådespel. Vad slår en soluppgång medan älvorna ännu dansar över ängar och sjö? Utebliven sömn kan kompenseras senare under en behaglig siesta när solen står som högst och värmen smäktar.

Magisk gryning i Lausviken, Gotland (27 juni 2021)

Tjurar på midsommarbete, Västergarn (i bakgrunden
Lilla Karlsö (t.v.) och Stora Karlsö), Gotland (19 juni 2018)

Den bästa sortens avkoppling på sommaren är, för min del, att få besöka vackra naturmiljöer och campa. Att somna och vakna till sorlet av fåglar, vind i trädkronorna och skvalpande vågor ger mig återhämtning och ro i själen. För att inte nämna ett välbehövligt morgonbad när solen redan skruvat upp utetemperaturen. Ifall man inte är så förtjust i tältlivet tipsar jag gärna om andra alternativ för att komma sig ut och uppleva friluftsliv. God fortsättning med sommaren!!!

Naturnära utsikt från tältet, Lausviken, Gotland (27 juni 2021)

Kreativitet som bottnar i naturupplevelser

Det är sommar. Träden är prunkande gröna. Vinden rasslar i trädkronorna och får almfrön att yra runt likt snöflingor. I dikesrenar svajar röd vallmo och på vattendrag krusar sig vattnet när små fiskar hoppar upp mot ytan. Så många små detaljer som ger mig den där mysiga känslan och närvaron av sommar. Det känns som att jag får allt det här vackra helt gratis; vyerna, dofterna, värmen i luften, sanden och gräset under fötterna, fågelsången, havets brus, smaken av söta jordgubbar... 

Egentligen kostar det inget att ge något tillbaka i form av omtanke och att medvetet leva på ett sätt som inte skadar naturen och våra egna livsmiljöer, oavsett årstid. Det sistnämnda är nog en av dagens största utmaningar globalt, att leva hållbart och göra medvetna val. Har man inte sedan tidig ålder lärt sig att uppskatta det naturen har att visa oss kanske det rentav upplevs som udda, tråkigt och jobbigt. Men ack så trist vad mycket fint dessa människor går miste om! Både nu och på lång sikt. För precis som ordspråket 'som man bäddar får man ligga', är det vi som lever idag som bäddar för framtidens generationer.

De senaste dagarna har jag ägnat åt fotokonst med inspiration från naturen, sagor och historiska föreställningar om paradiset där i 'Nya Världens' frodiga regnskogar. I sagor har det sedan urminnes tider funnits utrymme för en mångfald av fantasidjur och magiska miljöer. Som fantasier kunde beskrivningar av nya arter och platser verka på 1500-talet (och en tid framåt) när det för Européer gjordes nya upptäcker i andra delar av världen. Detta var en tid när jorden verkade framstå som en oändligt stor källa till naturresurser och man samtidigt fruktade att det fanns sjömonster i haven som kunde dra stora skepp ner i djupen. 500 år senare har vi betydligt bättre insikter om vår kära planet, men jakten på naturresurser har knappast avtagit, om än fruktan för havsmonster har det.

Venus och hälsans träd (montage 5 juni 2021, Världsmiljödagen till ära)

Med en kreativitet som bottnar i naturupplevelser ville jag skapa en bild som har det där magiska, vackra och sårbara som jag känner en sommardag som denna. En omtanke till Jordens vackra naturmiljöer och hyllning till alla som brinner för att bevara dessa för kommande generationer.

Känslan av sommar / Denna dagen mitt liv

Att sakta lunka fram under frodiga trädkronor, medan små gruskorn knastrar under skorna och naturdofter fyller näsan, samtidigt som fågelsång ljuder och första riktiga sommarregnet hänger i luften, det är livet just nu. Tänk att det blivit sommar igen! När jag hörde tornseglarnas snabba 'srri srri srri' i fredags (28 maj) medan de svischade förbi över huvudet likt små skickliga flygplan, då landade känslan av sommar i mig. Att nu är den äntligen här! Säsongen jag tacksamt återser och det gläder mig att den känns så magisk och speciell detta år. Jag behåller känslan av att få uppleva något nytt, hänförd av naturens skönhet. 

Som en tur till Italien... vackert kulturlandskap i Sundre socken, Gotland (maj 2021)

Trift Armeria maritima (Mill.) Willd. i Ålarve naturreservat, Ronehamn, Gotland (maj 2021)

Det går inte riktigt att sätta fingret på när sommaren faktiskt börjar, ty det varierar på olika platser i landet. Men en dag känns det bara som att den har landat. I mitten av månaden började trädens bladverk på södra Gotland spricka upp medan gullvivor och smultron började bre ut sig i betesmarker och vägrenar, för att nämna några växter. Jag tycker det är så vackert i just det skedet, medan bladen ännu är små och släpper igenom solljuset. Vissa arter av orkideer känns verkligen som de växter som knyter samman vår och sommar. Ensamma kommer knopparna upp för att några veckor senare ha sällskap av en somrig mångfald av örter.

Smörblomsterlycka i Havdhem, Gotland (maj 2021)

Sankt Pers nycklar Orchis mascula (L.) L. längs en väg i Rone socken, Gotland (maj 2021)

Konsten att leva i nuet är något jag verkligen uppskattar och det är härligt att få leva här just nu och kunna njuta av allt det vackra som naturen är en mästare på att skapa. 'Denna dagen mitt liv', som Farbror Melker sa i Astrid Lindgrens 'Saltkråkan'.

Sommarafton i Kistänget naturreservat, Havdhem, Gotland (maj 2021)

Gullviva Primula veris L. i betesmark, Alva, Gotland (maj 2021)

Sköna maj - en tacksam resa i nuet

Det känns som om det är första gången jag verkligen får uppleva denna årstid. Maj månad och naturen  ä r   s å   v a c k e r!  Jag blir som i trans av att få vandra genom landskap med täta mattor av blå- och vitsippor, där små gröna musöron börjar komma på lövträden medan fåglar kvittrar så det värmer i hjärtat. Solen är uppe längre och dess ljus bidrar till en magisk lyster jag uppskattar som fotograf. Jag börjar leva mig in i tidlösa texter från diktare och poeter som kärleksfullt hyllar våren med romantiska visor. Hur skönt är det inte att få njuta av blommor i rosa och vitt som pryder frukträden innan bladen slagit ut! Eller Taraxacum, maskrosor, som jag häromdagen såg hade vaknat i gräsmattan. Jag njuter av varenda ton från ärtsångare och halsbandsflugsnappare, som idag verkar ha anlänt i trädgården. 

Solnedgång över vitsippshav i Bosarve ädellövskog, naturreservat på södra Gotland (maj 2021)

Årstiden till ära har jag börjat utöva en form av mindfulness, sinnesnärvaro i naturen. Kan inte minnas att jag varit så här närvarande tidigare och med känslan av att få uppleva denna årstid som något nytt. Underbart och ett fint sätt att återhämta sig. Alldeles ypperligt att utöva i vackra naturreservat.

Naturens förvandling är för mig även en inspirerande förmåga att börja om. Upp kommer ny grönska där fjolårets växter och fällda löv har multnat bort. Oavsett hur det var i fjol kommer fåglar tillbaka och börjar återigen på nytt med familjeliv. Våren går sakta in i försommar och jag följer tacksamt med på resan.

Postdoktor + träd = Veckans bild i P4 Gotland

 Fridfull naturstund vid en fura på Lindeberget. Utsedd till Veckans bild i P4 Gotland 20 april.

Vilken ära att jag utsågs till vinnare i P4 Gotlands fototävling Veckans bild vecka 16 samma dag som jag firade tre år som disputerad. Valet av motiv är även en fin återkoppling till mitt forskningsområde och speciella relation till träd. 

Den höga silvergranen (okt 2015)

Jag prydde även omslaget till min avhandling i sällskap av ett nästan 200 år gammalt träd, mer precist en silvergran (Abies alba Mill.). Det känns lätt att förstå skogsbrukarnas intresse för detta trädslag när det introducerades i Norden i början på 1700-talet. Exemplaret på bilden (tv) hade en stamomkrets på ca. 3 meter. Jag skulle samla material till genetiska släktskapsstudier på silvergran till min avhandling och behövde därför få tag i barr. Utmaningen här var att nå grenarna som var ca 6,5 meter upp. Till hjälp hade jag en form av sekatör med förlängt handtag. Redskapet blev som längst 4 meter. Tillsammans med bänken jag satt på blev jag 2,5 meter lång när jag stod på tå och sträckte på mig som en prima ballerina. Minns att jag lyckades flytta den massiva bänken närmare stammen, höll redskapet med en hand och stödde mig mot trädet med den andra handen för att inte tappa balansen. Efter några klipp i luften lyckades jag pricka en silvergrankvist som föll till marken. Insåg senare att jag inte skulle nöjt mig med en, om än stor, kvist. För efter att materialet frystorkats i flytande kväve och mortlats till fint pulver fyllde det knappt ett halvt pyttelitet provrör. Därför går mycket material åt, men kanske mindre mängder kommer behövas i framtida DNA-studier.

Jag försvarade inte bara min avhandling men även kulturpåverkade landskap med gamla träd, som utgör speciella landmärken och bidrar till identiteten i ett landskap. Silvergranen var intressant som 'fallstudieträd' i Norge, där jag doktorerade, eftersom det då klassades som en svartlistad art, främmande och invasiv. Men en gammal reproduktiv silvergran är inte vilket ogräs som helst och kan även hysa viktiga natur- och kulturvärden. I min forskning har jag undersökt hur synen på introducerade växter har förändrats, samt hur svartlistade men historiskt värdefulla växter värderas i skyddade landskap, med silvergran som utvald representant för växter introducerade tidsperioden 1750 - 1900. Om ni nu börjar bli nyfikna på vad jag kom fram till i min avhandling så går den att få gratis som e-bok. Kan beställas direkt genom att sända en e-post till ulrika.ridback(at)ulriversum.se eller DM @biologajour på Instagram. Boktiteln lyder On the Complexity of Dealing with Introduced Plants as Cultural Heritage

God läsning! 

Hjälp, jag grävde fram en padda!

Ja vad i all världen tar du dig till när du gräver i trädgårdslandet, eller rensar i en hög med jord, kvistar och annat som stått i några år, och finner en padda?

Vanlig padda (foto Ola Eriksson, 11 april 2021)

Mitt första spontana svar på den frågan är att ta det lugnt och försiktigt strö över jorden på paddan igen, så att den täcks med några dm (eller motsvarande djup du grävt). Det är ofta vanlig padda (Bufo bufo på latin) som vi träffar på i trädgårdsmiljöer. Saken är den att paddor ligger i vinterdvala i marken. När hösten nalkas gräver vuxna paddor ner sig för att få sin vintersömn. Ibland gräver de ner sig så djupt som upp till 1 m! När vårvärmen kommer åter vaknar de ur sin dvala, tar sig upp ur vinteridet och beger sig mot sina lekvatten (som kan vara upp till 2 km bort!). Fråga mig inte hur de känner av vårvärmen en meter under markytan! Men på något vis känner de av temperaturskillnaden när vårsolen gassar ovanifrån.

Ibland är vi tidigt ute med vårens trädgårdssysslor, även om det ännu kan vara minusgrader om vårnätterna. Paddor vill gärna sova tills nätterna är frostfria och badtemperaturen i deras lekvatten uppnår 8° C. Så en padda som råkar väckas för tidigt av idoga spadtag blir nog stressad och kanske även lite frusen. Paddor är även fridlysta, därför är det viktigt att hjälpa genom att försiktigt bädda ner dem i jorden, eller högen, igen. Förhoppningsvis är då ingen skada skedd och de kan återgå till sin vintersömn, för att senare få vakna i sin egen takt.

Tveka inte att höra av dig med dina naturfrågor! Jag står gärna till tjänst med min kunskap om djurliv i trädgården. DM @biologajour

Allt gott i vårsolen // Ulrika

Längtan till landet

Glad så som fågeln i morgonstunden hälsar jag våren i friska naturen! Första raden i en omtyckt folkkär vårsång med text av Herman Sätherberg (som även skrivit texten till kända 'Vintern rasat', eller Längtan till landet, som den visan även heter). Mars har blivit den där mirakulösa månaden i landets södra hälft när snön nästan omärkt smälter undan, det porlar från vattenfyllda diken, vårblommor kommer upp och målar gräsmattor i vackra kulörer, insekter börjar vakna, koltrastar sjunger och sprätter i buskar och träd i sällskap av andra nyanlända vårfåglar, medan anländande gäss, tranor och svanar ljuder i skymningen. Bland 'vårfåglarna' jag hört, som får hjärtat att slå extra slag, är bofink (trädgård), kungsfågel (tallskog), sånglärka (odlingsmark), stare (betesmark/kulturmark) och tofsvipa (vårmark/strandäng). Som jag anger i parentes har de sina olika livsmiljöer.

Sagostund en vårkväll i mars (beteslandskap i Alva, Gotland 2021)

Våren är en sådan tid på året när det känns som att allt verkligen kan ske över en natt! Efter flera gråa (och vita) månader, med övervägande tystnad och ro i naturen, känns det magiskt att under en promenad plötsligt få höra en stares lockläte, eller under en utflykt se en citronfjäril flyga förbi. Ena dagen kan vara stilla med en svag dimma över landskapet, för att nästa höra vinden yla runt knuten. På Gotland känns det som att jag haft ovanligt mycket tid att fokusera på just vädret och vårens framskridande. Den här våren känns även annorlunda på något vis. Kanske är det genom att jag möter så mycket fler människor ute i naturen! Hela samhällets omställning till en pandemi med hemmakontor och begränsat socialt umgänge gör att vi söker oss ut i grönska och vandringsstråk. För utomhus går det att hålla avstånd och mötas. Frågan är om folks intresse för naturen ökar lika väl som lusten att vistas i den.

Nu vid årskiftet till april och med påsken på tröskeln har det blivit dags för krokusar och videkissar att blomma. Våren går in i en ny och varmare fas, där blåsippor, vitsippor och en mångfald av insekter samt vårfåglar är att vänta och se fram emot!

GLAD PÅSK!

Längtan till landet. Sång Ulriversumkören 

(text Herman Sätherberg, musik Otto Lindblad)

Från vita vidder till vårblommor

Hockeymatch på När golfbana (februari 2021)

Vem hade kunnat ana att det skulle bli en så vit vinter i januari och februari, ända ner till Skåne? Inte jag! Men tacksam nu för alla vinterexkursioner på längdskidor som jag fått göra på Gotland. En riktig vinterpärla har ön visat sig vara! För att inte nämna mångfalden av smultronställen vintertid, både med och utan skidor.

Längdåkning utmed Gotlands ötkust. Här vid Sjaustre fiskeläge (januari 2021)

 

 

Paus i skidåkningen i naturreservatet Mullvalds strandskog (januari 2021)

Naturen fick sig en välbehövlig köldperiod. Nu när snön smälter undan känns det mer naturligt att våren närmar sig. Men mars och april tenderar att vara två oberäkneliga vårmånader när det kommer till väder. Än kan en ny köldbölja slå till, ju förr desto bättre. För om frosten hälsar på i månadsskiftet april/maj kan det påverka såväl vårblomning som insekter. Det återstår att se, det kan bli såväl nya värme- som köldrekord framöver! 

Snödroppar Galanthus nivalis L. i blom (februari 2021)

Efter snö kommer grönska. Så fort snön smält undan börjar den ena vårblomman efter den andra att komma upp i raskt tempo. Snödroppar (Galanthus sp.) och Vintergäck (Eranthis hyemalis (L.) Salisb.) är bland de allra tidigaste att blomma i kulturmarker nere i södra och mellersta Sverige. När solen även lyser och värmer från en klarblå himmel är det även härligt att se vårröjning och trädgårdsarbeten komma igång. Men var inte för snabb med att sätta eld på rishögar som stått sedan i somras/höstas. Ty där kan vara vinterboende för både igelkottar, harar och fåglar. Jag har för vana att ta grenar från sådana högar och elda dem på en annan plats, för att inte riskera bränna upp något djur. 

Rishögsinspektion - checklista för vårbrasa (februari 2021)

Musik: Mornings | Musiker: Jeff Kaale | Video klippt med InShot

Nu börjar en ny månad och med den kommer vårtecken av olika slag. Jag ser fram emot att få förbereda och genomföra nya naturexkursioner anpassade till den nuvarande årstiden på Gotland. Ni som ännu har några snöklädda månader framför er hoppas jag kan njuta så länge snö och isar bär! 

Solnedgång vid Mullvalds strandskog på östra Gotland (januari 2021)