Postdoktor + träd = Veckans bild i P4 Gotland

 Fridfull naturstund vid en fura på Lindeberget. Utsedd till Veckans bild i P4 Gotland 20 april.

Vilken ära att jag utsågs till vinnare i P4 Gotlands fototävling Veckans bild vecka 16 samma dag som jag firade tre år som disputerad. Valet av motiv är även en fin återkoppling till mitt forskningsområde och speciella relation till träd. 

Den höga silvergranen (okt 2015)

Jag prydde även omslaget till min avhandling i sällskap av ett nästan 200 år gammalt träd, mer precist en silvergran (Abies alba Mill.). Det känns lätt att förstå skogsbrukarnas intresse för detta trädslag när det introducerades i Norden i början på 1700-talet. Exemplaret på bilden (tv) hade en stamomkrets på ca. 3 meter. Jag skulle samla material till genetiska släktskapsstudier på silvergran till min avhandling och behövde därför få tag i barr. Utmaningen här var att nå grenarna som var ca 6,5 meter upp. Till hjälp hade jag en form av sekatör med förlängt handtag. Redskapet blev som längst 4 meter. Tillsammans med bänken jag satt på blev jag 2,5 meter lång när jag stod på tå och sträckte på mig som en prima ballerina. Minns att jag lyckades flytta den massiva bänken närmare stammen, höll redskapet med en hand och stödde mig mot trädet med den andra handen för att inte tappa balansen. Efter några klipp i luften lyckades jag pricka en silvergrankvist som föll till marken. Insåg senare att jag inte skulle nöjt mig med en, om än stor, kvist. För efter att materialet frystorkats i flytande kväve och mortlats till fint pulver fyllde det knappt ett halvt pyttelitet provrör. Därför går mycket material åt, men kanske mindre mängder kommer behövas i framtida DNA-studier.

Jag försvarade inte bara min avhandling men även kulturpåverkade landskap med gamla träd, som utgör speciella landmärken och bidrar till identiteten i ett landskap. Silvergranen var intressant som 'fallstudieträd' i Norge, där jag doktorerade, eftersom det då klassades som en svartlistad art, främmande och invasiv. Men en gammal reproduktiv silvergran är inte vilket ogräs som helst och kan även hysa viktiga natur- och kulturvärden. I min forskning har jag undersökt hur synen på introducerade växter har förändrats, samt hur svartlistade men historiskt värdefulla växter värderas i skyddade landskap, med silvergran som utvald representant för växter introducerade tidsperioden 1750 - 1900. Om ni nu börjar bli nyfikna på vad jag kom fram till i min avhandling så går den att få gratis som e-bok. Kan beställas direkt genom att sända en e-post till ulrika.ridback(at)ulriversum.se eller DM @biologajour på Instagram. Boktiteln lyder On the Complexity of Dealing with Introduced Plants as Cultural Heritage

God läsning! 

Hjälp, jag grävde fram en padda!

Ja vad i all världen tar du dig till när du gräver i trädgårdslandet, eller rensar i en hög med jord, kvistar och annat som stått i några år, och finner en padda?

Vanlig padda (foto Ola Eriksson, 11 april 2021)

Mitt första spontana svar på den frågan är att ta det lugnt och försiktigt strö över jorden på paddan igen, så att den täcks med några dm (eller motsvarande djup du grävt). Det är ofta vanlig padda (Bufo bufo på latin) som vi träffar på i trädgårdsmiljöer. Saken är den att paddor ligger i vinterdvala i marken. När hösten nalkas gräver vuxna paddor ner sig för att få sin vintersömn. Ibland gräver de ner sig så djupt som upp till 1 m! När vårvärmen kommer åter vaknar de ur sin dvala, tar sig upp ur vinteridet och beger sig mot sina lekvatten (som kan vara upp till 2 km bort!). Fråga mig inte hur de känner av vårvärmen en meter under markytan! Men på något vis känner de av temperaturskillnaden när vårsolen gassar ovanifrån.

Ibland är vi tidigt ute med vårens trädgårdssysslor, även om det ännu kan vara minusgrader om vårnätterna. Paddor vill gärna sova tills nätterna är frostfria och badtemperaturen i deras lekvatten uppnår 8° C. Så en padda som råkar väckas för tidigt av idoga spadtag blir nog stressad och kanske även lite frusen. Paddor är även fridlysta, därför är det viktigt att hjälpa genom att försiktigt bädda ner dem i jorden, eller högen, igen. Förhoppningsvis är då ingen skada skedd och de kan återgå till sin vintersömn, för att senare få vakna i sin egen takt.

Tveka inte att höra av dig med dina naturfrågor! Jag står gärna till tjänst med min kunskap om djurliv i trädgården. DM @biologajour

Allt gott i vårsolen // Ulrika

Fagning

När vitsipporna blommar

Publicerad 30 april 2020

I Svenska Akademiens Ordbok framgår det att fagning kommer av ordet faga:

"sv. dial. (Gottl.) faga, fagä, eg.: göra fin l. ren, rensa, städa; jfr isl. fága, pryda, smycka, rensa, vårda, odla, dyrka" (saob.se). 
 Fagning verkar vara en kultur särskilt knuten till Gotland. När vitsipporna blommar om våren är det god tid att börja räfsa ihop fjolårs löv och gräs på gotländska ängen (ett änge, flera ängen!). Denna våraktivitet, att vårda ängsmarker och ge utrymme för säsongens örter, nämns i skriftliga källor redan på 1600-talet (HSH 29: 398, 1654). Det är ett skönt sätt att komma ut och röra på sig, samtidigt som biologisk mångfald gynnas av denna aktivitet. 


Filmen nedan är från Anga Prästänge i Anga socken på Gotland. Bland örterna som trivs i fagade ängen kan nämnas gullviva och orkidéer. Hassel, med sina karaktäristiska hängen om våren, samt ek och ask är karaktärsträd på gotländska ängen. Vid midsommar är det värt att besöka ett änge och njuta av den blomsterprakt som fagningen bidrar till.

Trevlig Valborg!
/Ulrika

Jordens dag

Flitig som ett bi

Publicerad 22 april 2020

Denna dag, the Earth Day, lanserades 22 april 1970 i USA som en ny rörelse mot miljöförstöring och makthavarnas ignorans. Idag är det en av världens största civila event. Årets internationella tema är klimatförändring. Extern länk till earthday.org

Jag vill särskilt tillägna en tanke till alla världens ovärderliga bin, som flitigt pollinerar en stor majoritet av alla världens växter och odlingar som människan är beroende av. Det är en form av ekosystemtjänst som vi inte får ta för given. Pollinering är det som sker när bina besöker blommor för att samla nektar. Den söta nektarn tillverkar varje växt själv som belöning till bina när de sprider pollen mellan olika blommor. Ett mycket smart system! Pollen fastnar nämligen på bina och följer med till nästa växt. I korta drag släpps pollen från växternas ståndare (växtens hankön) och befruktning sker när pollen hamnar på pistillen (växtens honkön). Resultat blir inte bara frukter av alla de slag, men också en förutsättning för växternas fortsatta överlevnad. Även vår överlevnad på den här planeten.

 

Vad vore en midsommar utan jordgubbar? Eller pannkakor utan blåbärssylt? Eller frukost utan apelsinjuice? För att inte nämna söt och god honung i te! Utan binas hjälp skulle det bli en riktigt dyr uppgift att handpollinera alla växter vi nyttjar och det skulle förmodligen inte ge lika goda resultatet som av det arbete bina utför. Bina får även hjälp med pollinering av andra flitiga insekter. Däribland humlor, fjärilar, flugor, skalbaggar, myror... ja även större djur som kolibrier (världens minsta fåglar) och fladdermöss!

Låt oss se närmare på ett litet urval av växter som bin pollinerar samt binas arbetskollegor.

En korgblommig växt som Tusensköna Bellis perennis L. erbjuder många nektarkällor vid samma blomma! (läs mer här) Maskrosor är även en favorit bland korgblommiga växter (se filmen ovan).

En jordhumla Bombus lucorum på Lönn Acer platanoides L. i vårblom.

Fruktträd är en annan viktig nektarkälla nu på våren. Här äppelträd i blom.

Av rosor blir det nypon.

Ser ni kolibrin? Denna observerad i Ecuador. Fotograferad med analog kamera 2007.

En utmaning dagen till ära: Fram med mobilerna och fotografera och dela era observationer av pollinerande bin 'in action' genom att tagga #biologajour på instagram.
Tips: spana runt maskrosor och blommande fruktträd. Det foto med mest 'likes' kan belönas med att publiceras på bloggen i nästa inlägg!

Ha det fint i den värmande vårsolen och njut av binas mjuka surr!

// Ulrika

World water day!

Foto: Vattendroppar på klädstreck (© Ulrika Ridbäck).

    

Idag har jag ägnat vår blå planet en extra tanke. Medan det sipprar smältvatten längs vägar i värmande vårsol här uppe i Skandinavien, råder det tung torka på andra platser i världen. Det finns även delar av jordklotet där färskvattnet är så förorenat att det inte kan användas till dricksvatten, även om det kokas.

Passande nog är dagens fotomotiv fångat på Gotland, som regnfattiga somrar får smaka på allvarlig torka. Om än omgiven av hav, så är vatten den mest dyrbara färskvaran i världen! Allt liv på jorden är beroende av vatten i flytande form och helt gratis har naturen försett oss med denna källa. Hade vi tagit bättre vara på den om vi fått betala för det?

Det tål att funderas på. Ta inte tillgången på vatten för given. Skål för vatten!


Varma vårhälsningar,
Ulrika, er biolog à jour

Stay tuned med biolog à jour i jakten på vårtecken!


Publicerad 22 mars 2018
Uppdaterad 22 mars 2018