Säsongsbild: Julstämning. Vinterlandskap i Tornedalen, Norrbotten, och Domherre Pyrrhula pyrrhula observerad på Gotland, december 2018 © Ulrika Ridbäck.

GOD JUL & GOTT NYTT ÅR!

Önskar biolog à jour

  

Sida sist uppdaterad 17 december 2018

 Sångsvanarna lyfter i skymningen... 

...

Text och foto: Ulrika Ridbäck

biologajour @ ulriversum.se

Unga bokstammar (Fagus sylvatica L.) [vänster] och lönnblad (Acer platanoides L.).

Hösten har varit lång och mild i södra Sverige. Halvvägs in i november känns det ännu som att det är långt kvar till vintern. Det är under den här månaden färgsprakande lövverk sakta övergår till kala kvistar på träd och buskar. Men gräsmattan verkar vilja hålla ut länge med grönska och sent blommande örter. 

Månaden är ypperlig för att utforska platser som tål att besökas oavsett väder och tid på året. I det här inlägget bjuder jag på naturinspiration från Gotland.

Furu med kottar (Pinus sylvestris L.) vid Toftakusten [vänster; mitten] och grotta i sagolika Brucebo.

Kulturlandskap i Klinte i stämningsfull höst.

Det som särskilt karaktäriserar denna november för mig är sångsvanarnas flykt till varmare breddgrader. I skymningen hörs deras trumpetande klangfyllda sång, ty de reser nattetid och ibland på så låg höjd att den susande kraften från deras vingslag kan höras av blotta örat.

Så ut och njut av höstens natur!

En hälsning från Cygnus cygnus L. på väg söderut.

En lång tur norrut... 

...

Text & fotografi: Ulrika Ridbäck

biologajour @ ulriversum.se

Uppdaterad 18 oktober 2018

Fjäll, gammelskog, myr och nyplockade lingon i världsarvet Laponia. Tjäderhona (Lyrurus tetrix) observerad söder om Muddus nationalpark, som är en del av världsarvet Laponia.

Nu firar Biolog à jour ett år! Tiden går fort och den har varit fylld med olika frågor om växter och djur i Sveriges sydligare delar. Men nu bär det verkligen av norrut till vackra fjällvidder vid Stora Sjöfallet, mitt i världsarvet Laponia. Med sina naturvärden, kulturhistoriska miljöer, och framförallt närvaron av samisk kultur, utgör Laponia en alldeles unik plats i världen. Laponias fjällandskap är tillsynes orört, men har under lång tid formats av renskötsel som är en levande samisk tradition (källa: Naturum Laponia).

Naturum Laponia (nere till höger) är beläget mitt i världsarvet Laponia. 

Fråga till Biolog à jour:
Från Patricia. 16 juli 2018

Vad är det för fågel?

Svar: 

Hej!

Det där ser ut att vara en ung Tornseglare. Dessa fåglar är med sina långa vingar så väl anpassade till ett liv i luften, att de inte kan ta sig upp om de har oturen att 'stranda' på marken. Det händer ofta att just ungar påträffas på marken. Om fågeln inte är skadad kan man hjälpa genom att försiktigt kasta den upp i luften så flyger den iväg.

Mvh, Ulrika
biolog à jour

Fråga till Biolog à jour:
Från Markus. 12 juli 2018

Denna kröp ut ur plankans hål. Vad är det för insekt?

Undrar
Markus i Småland.

Svar: Hej!

Det ser ut att vara en midjestekel, underordningen Apocrita. Till midjesteklar hör myror, bin, getingar, humlor och steklar, som alla har mer eller mindre tydliga 'midjor'. Benens skarpa färg på just detta exemplar för mina tankar till parasitsteklar, infraordningen Parasitica. I Sverige finns tusentals olika arter av parasitsteklar, som därmed är en av de största och minst kända insektsgrupperna i landet. Namnet parasit syftar på artens överlevnadsstrategi, som går ut på att parasitera på värddjur, som blir uppätna inifrån av parasitsteklarnas larver. 

Mvh, Ulrika
biolog à jour

Välkommen ut i fjärilsparadisen! ... 

Text och fotografi: Ulrika Ridbäck

biologajour @ ulriversum.se

Uppdaterad 5 juli 2018

Bredbrämad bastardsvärmare (1) på Åkervädd (2).

Nu har högsäsongen för fjärilsexkursioner startat! Tidigare i veckan fick jag glädjen att, bland annat, se Apollofjäril, Bredbrämad bastardsvärmare, Luktgräsfjäril och Silverstreckad pärlemorfjäril. Apollofjäril blev en särskilt oväntad överraskning! Ty så ovanlig den är, och hotad på grund av allt sämre tillgång på lämpliga levnadsmiljöer. Larvernas värdväxter är Kärleksört och Vit fetknopp, som trivs på torra, soliga, kalkrika marker, medan de vuxna fjärilarna lever av nektar från andra typiska 'ängsväxter'. Genom att ängsmarker brukas i allt mindre utsträckning, så växer allt fler öppna blomsterrika landskap igen. Det är troligen en av de största orsakerna till Apollofjärilens minskning i antal i Sverige.

Nektarsökande Apollofjäril (3) på Åkervädd (2).

Luktgräsfjärilar och Silverstreckade pärlemorfjärilar besöker gärna trädgårdar rika på blomsterprakt. Den sistnämnda gärna i anslutning till skog, i lä för starka vindpustar. Tistlar och väddar, bland annat väddklint, är växter som utgör viktiga nektarresurser. Tillgång till tallskog är viktig då Silverstreckad pärlemorfjärilsägg läggs under barrflagor på tall, men även på ek. Larvernas värdväxter som de lever på är dock olika arter av viol, där skogsviol (7) kan tänkas vara en prioriterad art med anknytning till skog. Luktgräsfjärilens larver är, som namnet antyder, knutna till gräs; olika gräs- och starrarter utgör larvernas värdväxter. 

Luktgräsfjäril (4) till vänster, Silverstreckad pärlemorfjäril (5) på Väddklint (6).

Tips för en lyckad fjärilsexkursion: varmt, soligt väder och tålamod!

1. Bredbrämad bastardsvärmare Zygaena lonicerae (Scheven, 1777)

2. Åkervädd Knautia arvensis (L.) Coult.

3. Apollofjäril Parnassius apollo (Linnaeus, 1758)
4. Luktgrädfjäril Aphantopus hyperantus (Linnaeus, 1758)
5. Silverstreckad pärlemorfjäril Argynnis paphia (Linnaeus, 1758)

6. Väddklint Centaurea scabiosa L.
7. Skogsviol Viola riviniana Rchb. 

Midsommarmys i djup trollskog på Gotland ... 

Text och fotografi: Ulrika Ridbäck

biologajour @ ulriversum.se

Uppdaterad 22 juni 2018

Det är ett särskilt mys som infinner sig i min kropp under en promenad genom gammal skog en solig sommarkväll. Jag upptäckte nyligen ett för mig nytt natur- och kulturområde strax nordöst om Ljugarn, på den gotländska östkusten. Vid en rastplats längs vägen mot Visby fanns det en fint illustrerad karta över Ljugarn med omgivningar, där texten utsiktstorn särskilt fångade min uppmärksamhet. Så jag styrde kosan mot detta spännande område med torn.

Vildmarksleden, som den kallas, börjar alldeles vid Ljugarns Golfklubb. Beroende på från vilket håll man kommer, så slingrar sig leden till utsiktstornet genom kalkbarrskog med höga kalkstensklintar och små grottor. Här är Tall1 det dominerande barrträslaget. En del av det här området är en skyddad biotop, det vill säga ett område som utgör en värdefull livsmiljö för vissa djur- och/eller växtarter (särskilt hotade arter). Längs promenaden lät sig fjärilar som Amiral2 och Ljungblåvinge3 tålmodigt fotograferas mellan sina flygturer. Amiralen kan lätt förväxlas med ett torrt löv eller barkbit när den slagit ihop sina vingar!

Ljungblåvingen på ljung (vänster) och En Juniperus communis L.

Vid en liten bäck hade Skogsnycklar4 (underart till Jungfru Marie nycklar) börjat blomma. Här kan nämnas att den är, precis som andra orkidéer som kan påträffas på Gotland, en karaktärsart för kalkrik mark. På bilden till vänster syns även orkidén Tvåblad5 i förgrunden. Några andra typiska skogsblommor i det här området, som även kan påträffas på fastlandet, är Ekorrbär6, Getrams7 och Sårläka8. Både Ekorrbär och Getrams är Konvaljväxter; som namnet antyder släkt med Liljekonvalj och även giftiga. Sårläka kan vid första anblick påminna om en konvaljväxt eller lök, men är i själva verket en Flockblomstrig växt och släkt med, bland annat, Körvel och Persilja.

Från vänster till höger: Getrams, Sårläka och Ekorrbär

Vid fornborgen (Kaupungs slott) slingrade Murgrönan9 sig över de uråldriga kalkstenarna. Här fann jag även Vita fetknoppar10 i full blom. Den sistnämnda är en typisk art för Alvarmark, men det kommer jag berätta mer om i en kommande post. Avslutar med en bild på den vackra Blodnävan11, som trivs på torr, stenig mark, gärna med inslag av kalk.


Önskar en riktigt fin midsommar, oavsett plats, väder och vind!

//Biolog à jour


1. Tall Pinus sylvestris L. -  2. Amiral Vanessa atalanta (Linnaeus, 1758)  -  3. Ljungblåvinge Plebejus argus (Linnaeus, 1758)  -  4. Skogsnycklar Dactylorhiza maculata (L.) Soó  ssp. fuchsii  -  5. Tvåblad Neottia ovata (L.) Bluff & Fingerh.  -  6. Ekorrbär Maianthemum bifolium (L.) F. W. Schmidt  -  7. Getrams Polygonatum odoratum (Mill.) Druce  -  8. Sårläka Sanicula europaea L.  -  9. Murgröna Hedera helix L.  -  10. Vit fetknopp Sedum album L.  -  11. Blodnäva Geranium sanguineum L.

Sett en vinröd jättelarv eller långhornad bagge på sistone?

Tack för spännande frågor! Nyfikenhet inspirerar och väcker lusten att upptäcka. Maj har bjudit på en fantastisk övergång från vår till sommar, och med det följer såklart säsongens färgsprakande mångfald av djur och växter. Vad sägs om bastanta larver av Större träfjäril Cossus cossus (länk till Naturforskaren) och fint skimrande Myskbockar Aromia moschata (länk till Naturforskaren), för att nämna några.




Ett hav av nunneörter...
På det botaniska planet var Stor nunneört Corydalis solida (film) och Pestskråp Petasitus hybridus växter som fångade min uppmärksamhet i början av månaden.


Nu är det god fortsättning med försommaren som gäller!

/Ulrika
Biolog á jour

Publicerad 25 maj 2018
Uppdaterad 19 mars 2019

Fråga till Biolog à jour:
Från Västmanland. 13 maj 2018

Hej,

Vad heter den här märkliga växten?

Hälsningar från Västmanland.

Svar: Hej!

Den märkliga växten heter Skogsfräken (Equisetum sylvaticum L.). En av de vanligaste fräkenväxterna i Sverige som kan bli upp till en halv meter hög! Som namnet antyder trivs den i skoglig miljö. Fint praktexemplar ni fångat på bilden! Tips på mer fakta: http://artfakta.artdatabanken.se/taxon/221064


Mvh, biolog à jour

Välkommen till Biolog à jour!

(10 maj 2018. © Ulrika Ridbäck)

Äntligen! En kort introduktion om mig och mina ambitioner som biolog à jour! Samt öppnande av min 'vimeokanal' med samma tittel. Håll utkik över nya klipp framöver.

God fortsättning med våren!

Ulrika, biolog à jour

Uppdaterad 13 maj 2018

Så kryddas ljusa vårnätter på Island med toner av nostalgi

Vad är det för en grann liten trast som skuttar runt i Reykjavíks öppna parklandskap? Foto © Ulrika Ridbäck

Med tydligt ljusa 'ögonbryn' och roströda färgklickar nedanför vingarna är rödvingetrasten svår att förväxla med någon annan trast här uppe i Norden. Sången med sina vemodiga drag är också ett igenkännande karaktärsdrag, som hos mig väcker nostalgiska minnen knutna till ljusa vårkvällar uppe i norr. Kan säga att jag hör rödvingetrastar sjunga betydligt oftare än jag får syn på dem! Blev överraskad av hur oskygga de var på matjakt vid det här fototillfället.

Rödvingetrast övervintrar i Europas sydliga och sydvästliga trakter, samt Nordvästra Afrika. Flytten norrut drar igång under april. Kul att se dem på södra Island, trots att våren kommit igång senare i år. Väl åter på sina häckningsplatser låter de sig minsann inte bromsas av ostabilt aprilväder, så länge det finns godsaker i marken som lockar.

Vemodiga vårhälsningar
//Ulrika, biolog à jour
(tillfälligt stationerad på Island)


Foto: Rödvingetrast Turdus iliacus Linnaeus med ett vaksamt öga på fotografen (Reykjavík, Island). © Ulrika Ridbäck


Stay tuned med biolog à jour i jakten på vårtecken uppe i Norden!

Publicerad 24 april 2018
Uppdaterad 26 april 2018

Törs du släppa lös hunden?

Dessa tre väderkvarnar på Hundlausar i Vamlingbo socken har blivit ett välkänt landmärke på södra Gotland.

I ännu vindpinade kulturlandskap kan vi känna historiens tidlösa vingslag på Gotland, där användandet av väderkvarnar har en lång historia. Några av de tidigaste dokumenten som omtalar just väderkvarnar är i samband med en skatteläggning 1653, men troligen har vinddrivna kvarnar använts mycket längre än så på ön.

Ute på Hundlausars öppna betesmark står tre gamla väderkvarnar i gott skick. De ännu fungerande vingarna får dock vila om än vinden fortfarande rycker i dem. Namnet 'Hundlausar' är urgammalt (äldre än väderkvarnarna på bilden ovan) och kommer av att det brukar blåsa så mycket i just detta område att man 'inte kan släppe en hund laus' (inte släppa en hund lös, för då kanske den blåser bort(!) = hundlös). Om du vill se dessa majestätiska kvarnar på nära håll så är Hundlausar beläget ca. 4 km söder om Burgsvik på södra Gotland längs väg 142/Hoburgsvägen. Men det kan vara säkrast att hålla hunden kopplad om den får följa med...

Tips på vidare läsning: J. A:son-Utas & A. Salomonsson, A. (1977). Väder- och vattenkvarnar på Gotland.


Ut och njut av våren i Sveriges vackra natur- och kulturlandskap!
Bästa vårhälsningar,
Ulrika, biolog à jour


Publicerad 23 april 2018
Uppdaterad 3 maj 2018

Fråga till Biolog à jour:
Från Mattias. 4 april 2018

Vad är detta?

Såg denna lilla krabat röra sig fram i somras. Blev nyfiken och tog några bilder som legat och väntat.

Bild tagen 2017/06/25

Svar: Hej Mattias,

det är en Lindsvärmare, Mimas tiliae. En av totalt 17 svärmararter som förekommer i Sverige. Vanlig i södra Sverige och nattaktiv. Larverna lever huvudsakligen på Lind, varav namnet. Sensommarens larver förpuppar sig och övervintrar. Ser ut som att exemplaret på bilden nyligen kommit ur sitt puppstadium i juni och höll på att 'pumpa upp' sina ännu outvecklade vingar. Den vuxna fjärilen är kortlivad och lever ca en vecka, under vilken den parar sig och lägger ägg.

Tips på vidare läsning:
http://artfakta.artdatabanken.se/taxon/201186
vilkenart.se - Mimas tiliae

Mvh, Ulrika

Squiik squiik! Tjaldur er kommet!

Foto: strandskator Haematopus ostralegus Linnaeus utanför Stora Karlsö (Gotland). © Ulrika Ridbäck

Vad överraskad jag blev under en kvällspromenad längs en strand vid Oslofjorden, när jag fick se och höra strandskator. Denna vadarfågel är för mig ett skarpt vårtecken och väcker nostalgiska minnen från Färöarna, där jag hade privilegiet att få jobba en sommar för många år sedan. Vilkat fågelparadis för just vadare! Tjaldur är vad strandskata kallas på färöiska och är Färöarnas 'landsfågel'. Om man är vid havet eller våtmark och hör något som påminner om en klämd gummianka (som ger ljud ifrån sig när man klämmer på den), då är det mest troligt strandskata, som även lätt känns igen på sin långa röda näbb, röda ben och svartvita fjäderdräkt.

Även Gotland är en lokal att rekommendera för att spana in vadare som återvänder till sina häckningsplatser på våren. Det finns mycket godsaker att mumsa på för vadare som jagar i strandbryn. Ingen frisk strand (säger jag) utan strandskator, som äter kräftdjur, blötdjur (bland annat ostron och sniglar) och insekter. I Sverige kan strandskator påträffas i hela landet, även vid vattendrag i fjällen, i jordbruksmark och kustnära stadsmiljöer.

Vilken glad påsk!

Ulrika, er biolog à jour

Stay tuned med biolog à jour i jakten på vårtecken!

Publicerad 31 mars 2018
Uppdaterad 1 april 2018

Ekorre + gran = sant...

Foto: spår av ekorre Sciurus vulgaris Linnaeus på grankotte Picea abies (L.) H. Karst (© Ulrika Ridbäck).

Vid sidan av ett odlingslandskap, inne i en granskog, har snötäcket börjat smälta och låtit delar av barmark komma fram. Här har ekorrar varit framme och festat på grankottar. Det avslöjas genom avslitna kottfjäll för att komma åt fröna. Granfrö är nämligen en favorit på ekorrens meny, vilket förklarar ekorrens förkärlek till just gran. Det gör mig mer nyfiken på etymologin bakom just namnet 'ekorre', det vill säga historien som lett till namnet. Vad sägs om dialektala smeknamn som 'kurre' och 'furufnatt'! Kurre ekorre fick jag höra historier om som barn i Norrbotten. I Norge, där ekorre heter 'ekorn', är en teori att namnet har baserats på det engelska ordet 'acorn', som översatt till svenska är ekollon. Med andra ord, gnagaren som äter ekollon.

Ekorre trivs i såväl kulturlandskap som granskog och är vanlig i hela landet, ja ända upp i fjällvärlden kan vi träffa på kurre.
Tips på vidare läsning: artfakta.artdatabanken.se/taxon/



Nytt vårtecken för idag är sånglärka Alauda arvensis Linnaeus, som sjöng över ett ännu snöklätt odlingslandskap (i norska Østlandet).


Vänlig påskhälsning,
Ulrika, biolog à jour



Stay tuned med biolog à jour i jakten på vårtecken!


Publicerad 30 mars 2018
Uppdaterad 30 mars 2018

Våfflor, sommartid och grönfinkar

Foto: Högst upp i ett träd satt denna Grönfink (hane) Chloris chloris Linnaeus (© Ulrika Ridbäck).
Motljus är alltid en utmaning när man fotar fåglar.

Det var visst optimistiskt att hoppas på sjungande gulsparvar i mars (strax söder om Oslo). Men det blir det garanterat mer av i april. Men grönfink låter sig inte bromsas av snötäcket på marken. Denna pippi känns lätt igen på sin kraftiga näbb och grönaktiga fjäderdräkt. Sången låter som ett kort snabbt 'kulsprute' kvitter ['frititititi] som varvas med en enkel vissling. 

Även om äggläggning tidigast kommer igång i månadskiftet april/maj, så kan det vara fint att vara ute i god tid för att finna sig en partner. Grönfink trivs kring bebyggelse och bygger gärna bo i buskar eller träd i parker och trädgårdar. Med sin kraftiga näbb knapprar den lätt i sig frön, varför övervintrande grönfinkar gärna har vägen förbi fågelbord. Men under sommarhalvåret kan även insekter hamna på menyn.

Våffeldagen till ära ställdes klockan om till sommartid. Kanske kan jag finna något färgglatt litet dun från grönfink att sätta i mitt påskris.

Bästa påskhälsningar,
Ulrika, er biolog à jour

Stay tuned med biolog à jour i jakten på vårtecken!


Publicerad 25 mars 2018
Uppdaterad 4 april 2018