Välkommen ut i fjärilsparadisen! ... 

Text och fotografi: Ulrika Ridbäck

biologajour @ ulriversum.se

Uppdaterad 5 juli 2018

Bredbrämad bastardsvärmare (1) på Åkervädd (2).

Nu har högsäsongen för fjärilsexkursioner startat! Tidigare i veckan fick jag glädjen att, bland annat, se Apollofjäril, Bredbrämad bastardsvärmare, Luktgräsfjäril och Silverstreckad pärlemorfjäril. Apollofjäril blev en särskilt oväntad överraskning! Ty så ovanlig den är, och hotad på grund av allt sämre tillgång på lämpliga levnadsmiljöer. Larvernas värdväxter är Kärleksört och Vit fetknopp, som trivs på torra, soliga, kalkrika marker, medan de vuxna fjärilarna lever av nektar från andra typiska 'ängsväxter'. Genom att ängsmarker brukas i allt mindre utsträckning, så växer allt fler öppna blomsterrika landskap igen. Det är troligen en av de största orsakerna till Apollofjärilens minskning i antal i Sverige.

Nektarsökande Apollofjäril (3) på Åkervädd (2).

Luktgräsfjärilar och Silverstreckade pärlemorfjärilar besöker gärna trädgårdar rika på blomsterprakt. Den sistnämnda gärna i anslutning till skog, i lä för starka vindpustar. Tistlar och väddar, bland annat väddklint, är växter som utgör viktiga nektarresurser. Tillgång till tallskog är viktig då Silverstreckad pärlemorfjärilsägg läggs under barrflagor på tall, men även på ek. Larvernas värdväxter som de lever på är dock olika arter av viol, där skogsviol (7) kan tänkas vara en prioriterad art med anknytning till skog. Luktgräsfjärilens larver är, som namnet antyder, knutna till gräs; olika gräs- och starrarter utgör larvernas värdväxter. 

Luktgräsfjäril (4) till vänster, Silverstreckad pärlemorfjäril (5) på Väddklint (6).

Tips för en lyckad fjärilsexkursion: varmt, soligt väder och tålamod!

1. Bredbrämad bastardsvärmare Zygaena lonicerae (Scheven, 1777)

2. Åkervädd Knautia arvensis (L.) Coult.

3. Apollofjäril Parnassius apollo (Linnaeus, 1758)
4. Luktgrädfjäril Aphantopus hyperantus (Linnaeus, 1758)
5. Silverstreckad pärlemorfjäril Argynnis paphia (Linnaeus, 1758)

6. Väddklint Centaurea scabiosa L.
7. Skogsviol Viola riviniana Rchb. 

Midsommarmys i djup trollskog på Gotland

Text och fotografi: Ulrika Ridbäck 

Uppdaterad 22 juni 2018

Det är ett särskilt mys som infinner sig i min kropp under en promenad genom gammal skog en solig sommarkväll. Jag upptäckte nyligen ett för mig nytt natur- och kulturområde strax nordöst om Ljugarn, på den gotländska östkusten. Vid en rastplats längs vägen mot Visby fanns det en fint illustrerad karta över Ljugarn med omgivningar, där texten utsiktstorn särskilt fångade min uppmärksamhet. Så jag styrde kosan mot detta spännande område med torn.

Vildmarksleden, som den kallas, börjar alldeles vid Ljugarns Golfklubb. Beroende på från vilket håll man kommer, så slingrar sig leden till utsiktstornet genom kalkbarrskog med höga kalkstensklintar och små grottor. Här är Tall1 det dominerande barrträslaget. En del av det här området är en skyddad biotop, det vill säga ett område som utgör en värdefull livsmiljö för vissa djur- och/eller växtarter (särskilt hotade arter). Längs promenaden lät sig fjärilar som Amiral2 och Ljungblåvinge3 tålmodigt fotograferas mellan sina flygturer. Amiralen kan lätt förväxlas med ett torrt löv eller barkbit när den slagit ihop sina vingar!

Ljungblåvingen på ljung (vänster) och En Juniperus communis L.

Vid en liten bäck hade Skogsnycklar4 (underart till Jungfru Marie nycklar) börjat blomma. Här kan nämnas att den är, precis som andra orkidéer som kan påträffas på Gotland, en karaktärsart för kalkrik mark. På bilden till vänster syns även orkidén Tvåblad5 i förgrunden. Några andra typiska skogsblommor i det här området, som även kan påträffas på fastlandet, är Ekorrbär6, Getrams7 och Sårläka8. Både Ekorrbär och Getrams är Konvaljväxter; som namnet antyder släkt med Liljekonvalj och även giftiga. Sårläka kan vid första anblick påminna om en konvaljväxt eller lök, men är i själva verket en Flockblomstrig växt och släkt med, bland annat, Körvel och Persilja.

Från vänster till höger: Getrams, Sårläka och Ekorrbär

Vid fornborgen (Kaupungs slott) slingrade Murgrönan9 sig över de uråldriga kalkstenarna. Här fann jag även Vita fetknoppar10 i full blom. Den sistnämnda är en typisk art för Alvarmark, men det kommer jag berätta mer om i en kommande post. Avslutar med en bild på den vackra Blodnävan11, som trivs på torr, stenig mark, gärna med inslag av kalk.


Önskar en riktigt fin midsommar, oavsett plats, väder och vind!

//Biolog à jour


1. Tall Pinus sylvestris L. -  2. Amiral Vanessa atalanta (Linnaeus, 1758)  -  3. Ljungblåvinge Plebejus argus (Linnaeus, 1758)  -  4. Skogsnycklar Dactylorhiza maculata (L.) Soó  ssp. fuchsii  -  5. Tvåblad Neottia ovata (L.) Bluff & Fingerh.  -  6. Ekorrbär Maianthemum bifolium (L.) F. W. Schmidt  -  7. Getrams Polygonatum odoratum (Mill.) Druce  -  8. Sårläka Sanicula europaea L.  -  9. Murgröna Hedera helix L.  -  10. Vit fetknopp Sedum album L.  -  11. Blodnäva Geranium sanguineum L.

Så kryddas ljusa vårnätter på Island med toner av nostalgi

Vad är det för en grann liten trast som skuttar runt i Reykjavíks öppna parklandskap? Foto © Ulrika Ridbäck

Med tydligt ljusa 'ögonbryn' och roströda färgklickar nedanför vingarna är rödvingetrasten svår att förväxla med någon annan trast här uppe i Norden. Sången med sina vemodiga drag är också ett igenkännande karaktärsdrag, som hos mig väcker nostalgiska minnen knutna till ljusa vårkvällar uppe i norr. Kan säga att jag hör rödvingetrastar sjunga betydligt oftare än jag får syn på dem! Blev överraskad av hur oskygga de var på matjakt vid det här fototillfället.

Rödvingetrast övervintrar i Europas sydliga och sydvästliga trakter, samt Nordvästra Afrika. Flytten norrut drar igång under april. Kul att se dem på södra Island, trots att våren kommit igång senare i år. Väl åter på sina häckningsplatser låter de sig minsann inte bromsas av ostabilt aprilväder, så länge det finns godsaker i marken som lockar.

Vemodiga vårhälsningar
//Ulrika, biolog à jour
(tillfälligt stationerad på Island)


Foto: Rödvingetrast Turdus iliacus Linnaeus med ett vaksamt öga på fotografen (Reykjavík, Island). © Ulrika Ridbäck


Stay tuned med biolog à jour i jakten på vårtecken uppe i Norden!

Publicerad 24 april 2018
Uppdaterad 26 april 2018

Fråga till Biolog à jour:
Från Mattias. 4 april 2018

Vad är detta?

Såg denna lilla krabat röra sig fram i somras. Blev nyfiken och tog några bilder som legat och väntat.

Bild tagen 2017/06/25

Svar: Hej Mattias,

det är en Lindsvärmare, Mimas tiliae. En av totalt 17 svärmararter som förekommer i Sverige. Vanlig i södra Sverige och nattaktiv. Larverna lever huvudsakligen på Lind, varav namnet. Sensommarens larver förpuppar sig och övervintrar. Ser ut som att exemplaret på bilden nyligen kommit ur sitt puppstadium i juni och höll på att 'pumpa upp' sina ännu outvecklade vingar. Den vuxna fjärilen är kortlivad och lever ca en vecka, under vilken den parar sig och lägger ägg.

Tips på vidare läsning:
http://artfakta.artdatabanken.se/taxon/201186
vilkenart.se - Mimas tiliae

Mvh, Ulrika

Squiik squiik! Tjaldur er kommet!

Foto: strandskator Haematopus ostralegus Linnaeus utanför Stora Karlsö (Gotland). © Ulrika Ridbäck

Vad överraskad jag blev under en kvällspromenad längs en strand vid Oslofjorden, när jag fick se och höra strandskator. Denna vadarfågel är för mig ett skarpt vårtecken och väcker nostalgiska minnen från Färöarna, där jag hade privilegiet att få jobba en sommar för många år sedan. Vilkat fågelparadis för just vadare! Tjaldur är vad strandskata kallas på färöiska och är Färöarnas 'landsfågel'. Om man är vid havet eller våtmark och hör något som påminner om en klämd gummianka (som ger ljud ifrån sig när man klämmer på den), då är det mest troligt strandskata, som även lätt känns igen på sin långa röda näbb, röda ben och svartvita fjäderdräkt.

Även Gotland är en lokal att rekommendera för att spana in vadare som återvänder till sina häckningsplatser på våren. Det finns mycket godsaker att mumsa på för vadare som jagar i strandbryn. Ingen frisk strand (säger jag) utan strandskator, som äter kräftdjur, blötdjur (bland annat ostron och sniglar) och insekter. I Sverige kan strandskator påträffas i hela landet, även vid vattendrag i fjällen, i jordbruksmark och kustnära stadsmiljöer.

Vilken glad påsk!

Ulrika, er biolog à jour

Stay tuned med biolog à jour i jakten på vårtecken!

Publicerad 31 mars 2018
Uppdaterad 1 april 2018

Ekorre + gran = sant...

Foto: spår av ekorre Sciurus vulgaris Linnaeus på grankotte Picea abies (L.) H. Karst (© Ulrika Ridbäck).

Vid sidan av ett odlingslandskap, inne i en granskog, har snötäcket börjat smälta och låtit delar av barmark komma fram. Här har ekorrar varit framme och festat på grankottar. Det avslöjas genom avslitna kottfjäll för att komma åt fröna. Granfrö är nämligen en favorit på ekorrens meny, vilket förklarar ekorrens förkärlek till just gran. Det gör mig mer nyfiken på etymologin bakom just namnet 'ekorre', det vill säga historien som lett till namnet. Vad sägs om dialektala smeknamn som 'kurre' och 'furufnatt'! Kurre ekorre fick jag höra historier om som barn i Norrbotten. I Norge, där ekorre heter 'ekorn', är en teori att namnet har baserats på det engelska ordet 'acorn', som översatt till svenska är ekollon. Med andra ord, gnagaren som äter ekollon.

Ekorre trivs i såväl kulturlandskap som granskog och är vanlig i hela landet, ja ända upp i fjällvärlden kan vi träffa på kurre.
Tips på vidare läsning: artfakta.artdatabanken.se/taxon/



Nytt vårtecken för idag är sånglärka Alauda arvensis Linnaeus, som sjöng över ett ännu snöklätt odlingslandskap (i norska Østlandet).


Vänlig påskhälsning,
Ulrika, biolog à jour



Stay tuned med biolog à jour i jakten på vårtecken!


Publicerad 30 mars 2018
Uppdaterad 30 mars 2018

Våfflor, sommartid och grönfinkar

Foto: Högst upp i ett träd satt denna Grönfink (hane) Chloris chloris Linnaeus (© Ulrika Ridbäck).
Motljus är alltid en utmaning när man fotar fåglar.

Det var visst optimistiskt att hoppas på sjungande gulsparvar i mars (strax söder om Oslo). Men det blir det garanterat mer av i april. Men grönfink låter sig inte bromsas av snötäcket på marken. Denna pippi känns lätt igen på sin kraftiga näbb och grönaktiga fjäderdräkt. Sången låter som ett kort snabbt 'kulsprute' kvitter ['frititititi] som varvas med en enkel vissling. 

Även om äggläggning tidigast kommer igång i månadskiftet april/maj, så kan det vara fint att vara ute i god tid för att finna sig en partner. Grönfink trivs kring bebyggelse och bygger gärna bo i buskar eller träd i parker och trädgårdar. Med sin kraftiga näbb knapprar den lätt i sig frön, varför övervintrande grönfinkar gärna har vägen förbi fågelbord. Men under sommarhalvåret kan även insekter hamna på menyn.

Våffeldagen till ära ställdes klockan om till sommartid. Kanske kan jag finna något färgglatt litet dun från grönfink att sätta i mitt påskris.

Bästa påskhälsningar,
Ulrika, er biolog à jour

Stay tuned med biolog à jour i jakten på vårtecken!


Publicerad 25 mars 2018
Uppdaterad 4 april 2018

Nämen! Är det inte en gulsparv som sitter där och kurar i grenverket?

    Foto: Gulsparv, Emberiza citrinella Linnaeus (© Ulrika Ridbäck).

Jo visst är det så! En av mina favoriter i sin praktfulla färglada dräkt. Tystlåten här vid en grannes fågelbord i Frogn, där den gärna mumsar i sig frön och knoppar. Om en månad kommer vårens första hanar börjar spela sin välbekanta drill 'en-två-tre-fyr-fem-sex-sjuuuuu' [twi-twi-twi-twi-twi-twi-tyyy]. Jag blir varm i hjärtat bara jag tänker på det. Längtar! Då blir det även insekter och andra små kryp på gulsparvens meny.

Håll ut ni som tröttnat på kyla, is och slask, om en månad börjar det sakta sjuda av liv igjen i våra naturomgivningar. Stay tuned med biolog à jour i jakten på vårtecken!

Bästa hälsningar,
Ulrika, er biolog à jour


Uppdaterad 1 mars 2018

Januarifågeln: en liten tuffing i hårt vinterklimat

    Foto: Gråsiska (hona) Acanthis flammea Linnaeus (© Ulrika Ridbäck).

I motsats till namnet är Gråsiskan allt annat än grå! Med sin grå- och brunrandiga dräkt är denna stannfågel ett vackert inslag i framförallt Norra Sveriges vintervita landskap. Särskilt hanar med röd panna och rosigt bröst. Här på bild är en födosökande hona med gyllenbruna stråk i fjäderdräkten och röd hjässa. Hon var mycket alert och aktiv trots friska minusgrader uppe i Svanstein. Frön är en efterfrågad maträtt och gråalens små kottar (Alnus incana (L.) Moench) verkar vara ett viktigt inslag på menyn.

Säg inte att det är tyst i skogen på vintern! Det var just gråsiskornas drillande kvitter som fångade min uppmärksamhet under en skidtur, varpå jag fick syn på denna tös i gråalen. Ser fram emot nästa kryss på vinterfågellistan...


God fortsättning med vintern!
Ulrika, biolog à jour


Uppdaterad 14 februari 2018

Fråga till Biolog à jour:
Från Sanna. 11 december 2017

Hej,

Jag undrar varför flugor bestämmer sig för att surra runt mitt i rummet i ändlösa cirklar? Är det något slags social sammankomst eller vad är det som pågår?

Tack på förhand
Sanna från ett surrigt rum.

Bild: En husfluga (Musca domestica).

Svar: Hej Sanna,
Tack för din intressanta fråga! Jag gissar att du inte hört talas om takdansflugor? Visst låter det för bra för att vara sant! Takdansflugor utgörs av familjen Fanniidae (tillhör Överfamiljen Muscoidea). Som det svenska namnet antyder har flugarter i denna familj ett beteende som kan liknas vid en dans. Studier av Fannia canicularis L. (takdansfluga/liten husfluga) har visat att hanar har en form av revir-patrullering under eller över utvalda landmärken, ofta lampor. Vilket resulterar i att dessa flugor kan flyga runt runt i timmar! Det här verkar också vara ett sätt för att få syn på honor som kan passera områden bevakat av hanar.

Hoppas att detta besvarat din fråga.

Tips på vidare läsning:
Jochen Zeil, The territorial flight of male houseflies (Fannia canicularis L.) i Behav Ecol Sociobiol (1986) 19: 213.

Fråga till Biolog à jour:
Från Felix. 3 september 2017
Vad är det här för djur?? Hittad vid husknuten på tomten.

Svar: 

Hej Felix,

Det är en larv av arten Brunsprötad skymningssvärmare, Hyles gallii på latin.

Tips på vidare läsning:
https://artfakta.artdatabanken.se/taxon/201198 
http://www.vilkenart.se/Oversikt.aspx?Namn=Hyles%20gallii 

Hur går det egentligen till när fjärilar äter?

Nektarsökande Citronfjäril, Gonepteryx rhamni. © Ulrika Ridbäck

Visst ser det ut som att fjärilar skjuter ut ett långt sugrör för att slurpa i sig nektar! Men med tanke på hur trögflytande nektar är så hade det varit ett riktigt slitsamt sugande. Fjärilarnas snabelliknande tunga (proboscis) fungerar istället likt en pappershandduk som absorberar den vätska de dricker med hjälp av en kapillärkraft [uppsugningsförmåga], som i sin tur påverkar tiden det tar för vätskan att tas upp. Fantastisk uppsugningsförmåga, med tanke på den korta tid fjärilar ofta uppehåller sig på en blomma.

Tips på vidare läsning: Kornev, K and Adler, P. H. (2016), The butterfly proboscis as a fiber-based, self-cleaning microfluidic system. SPIE, Nanotechnology, doi: 10.1117/2.1201604.006419.

Väl mött!

Ulrika, biolog à jour

Publicerad 1 september 2017
Uppdaterad 14 maj 2018

Biolog à jour

Efter en säsong som naturumvärd på Gotland, och med en avhandling som är så gott som klar, söker jag nu nya utmaningar och drar så igång min egen verksamhet som ideell naturvägledare! Med mina artkunskaper i bagaget kommer jag framöver att hjälpa till med artbestämning av växter och djur observerade i Sverige. Så tveka inte att kontakta mig om ni funnit nåt intressant kryp eller ogräs som ni inte finner namn på. Sänd er fråga till mig per epost med en tydlig bild på djuret/växten, och gärna en beskrivning av fyndplatsen.

Jag ser fram emot era frågor!

Bästa hälsningar,

Ulrika, er blivande biolog à jour1

biologajour @ ulriversum.se

Citronfjäril, Gonepteryx rhamni. © Ulrika Ridbäck

Fotnoter

1à jour  /aˈɧuːr/ "uppdaterad ... Välinformerad inom ett område, den senaste tidens utveckling eller kunskapsläge" (sv.wiktionary.org/wiki/ Hämtad 08.11.2017).

Uppdaterad 13 mars 2018