Landskapssömnad

 Från kust till kust knyter tågtrafiken likt en söm ihop landskap. Öppna odlingslandskap i mellersta Sverige övergår successivt i skogsklädda bergknallar och myrmarker utanför fönstret till nattågskupén. Jag kan outtröttligt låta mig underhållas av de vackra sommarvyerna som passerar utanför kupéfönstret under en resa norrut såväl som söderut. De där variationerna med öppna kulturmarker, skog och vattendrag skapar landskap i alla dess former, likt en mångfald av sköna vyer på ett konstmuseum. 

 Nu i juli blev det premiär för mig att resa med tåg hela vägen till Haparanda. En tågsträcka som invigdes på nytt för persontrafik 1 april 2021 (haparanda.se 2021). Det har inte varit persontrafik till Haparanda sedan 1992.

Torneälven. Sett från Vitsaniemi/Risudden med Finland på andra sidan (juli 2021)

Tornedalens svar på Amazonas

I Haparanda möter Bottenviken Torneälven, som är en av norra Europas sista oreglerade älvar. Jag tycker det är helt fantastiskt att älven klarat sig till idag! Den kulturella betydelse som Torneälven har, historiskt för timmertransport och ännu idag fisket, gör den till ett unikt och viktigt vattendrag. Lägg där till höga naturvärden. Strax söder om Övertorneå delar denna älv upp sig i ett vackert delta med små öar och paradisiska sandstränder. Det känns som Tornedalens svar på Amazonas, med öar och stränder vars träd likt mangrove doppar sina grenar i vattnet. Under sensommaren växer även sandbankar fram genom att vattennivån sjunker. 

Torneälven sett från Luppioberget, Sverige. Notera sandbankarna! (juli 2021)

Positivt inslag i enformighet

Jag har funderat över vad jag förväntar mig att uppleva i de natur- och kulturmiljöer jag besöker. Det händer att en naturupplevelse blir över förväntningarna i miljöer som är så hårt kulturpåverkade att naturen verkar allt för sliten för att kunna återhämta sig. Så kändes det när jag besökte Seskarö i Haparanda skärgård. En ö som kanske de flesta söker sig till för sol och bad. Men ön erbjuder även långa stråk för vandring sommartid, för den som lockas av det. 

På vandring genom skogsbrukslandskap, Seskarö (juli 2021).

 För Seskarö verkar skogsbruk och det lokala sågverket vara viktiga inkomstkällor på ön. Det påverkar även hur landskapet ser ut. Det är inte så spännande att vandra de sträckor som mest består av unga tallar på sandmark. Men ju längre tid som har gått sedan tallarna planterades (eller självsåddes), ju mer vegetation har även etablerat sig på marken. Blåbär, ljung och mjölkört/rallarros för att nämna några. Just mjölkörten verkar vara attraktiv för ljungblåvingar, som det bokstavligen myllrade av mitt inne skogsbrukslandskapet. Det kändes som ett positivt inslag mitt i enformigheten. Mjölkört är även en växt som är snabb att etablera sig på kal kulturpåverkad mark (så kallad skräpmark), varför den skvallrar om mark som utsatts för hårda angrepp.

Ljungblåvinge (Plebejus argus) på Mjölkört (Epilobium angustifolium L.), Seskarö (juli 2021)

Mjölkört, även kallad Rallarros, är en snabb kolonisatör på barskrapad mark. Här på en gammal
 banvall mellan Haparanda och Övertorneå. Torneälven glittrar i bakgrunden (juli 2021)

Kreativitet som bottnar i naturupplevelser

Det är sommar. Träden är prunkande gröna. Vinden rasslar i trädkronorna och får almfrön att yra runt likt snöflingor. I dikesrenar svajar röd vallmo och på vattendrag krusar sig vattnet när små fiskar hoppar upp mot ytan. Så många små detaljer som ger mig den där mysiga känslan och närvaron av sommar. Det känns som att jag får allt det här vackra helt gratis; vyerna, dofterna, värmen i luften, sanden och gräset under fötterna, fågelsången, havets brus, smaken av söta jordgubbar... 

Egentligen kostar det inget att ge något tillbaka i form av omtanke och att medvetet leva på ett sätt som inte skadar naturen och våra egna livsmiljöer, oavsett årstid. Det sistnämnda är nog en av dagens största utmaningar globalt, att leva hållbart och göra medvetna val. Har man inte sedan tidig ålder lärt sig att uppskatta det naturen har att visa oss kanske det rentav upplevs som udda, tråkigt och jobbigt. Men ack så trist vad mycket fint dessa människor går miste om! Både nu och på lång sikt. För precis som ordspråket 'som man bäddar får man ligga', är det vi som lever idag som bäddar för framtidens generationer.

De senaste dagarna har jag ägnat åt fotokonst med inspiration från naturen, sagor och historiska föreställningar om paradiset där i 'Nya Världens' frodiga regnskogar. I sagor har det sedan urminnes tider funnits utrymme för en mångfald av fantasidjur och magiska miljöer. Som fantasier kunde beskrivningar av nya arter och platser verka på 1500-talet (och en tid framåt) när det för Européer gjordes nya upptäcker i andra delar av världen. Detta var en tid när jorden verkade framstå som en oändligt stor källa till naturresurser och man samtidigt fruktade att det fanns sjömonster i haven som kunde dra stora skepp ner i djupen. 500 år senare har vi betydligt bättre insikter om vår kära planet, men jakten på naturresurser har knappast avtagit, om än fruktan för havsmonster har det.

Venus och hälsans träd (montage 5 juni 2021, Världsmiljödagen till ära)

Med en kreativitet som bottnar i naturupplevelser ville jag skapa en bild som har det där magiska, vackra och sårbara som jag känner en sommardag som denna. En omtanke till Jordens vackra naturmiljöer och hyllning till alla som brinner för att bevara dessa för kommande generationer.

Känslan av sommar / Denna dagen mitt liv

Att sakta lunka fram under frodiga trädkronor, medan små gruskorn knastrar under skorna och naturdofter fyller näsan, samtidigt som fågelsång ljuder och första riktiga sommarregnet hänger i luften, det är livet just nu. Tänk att det blivit sommar igen! När jag hörde tornseglarnas snabba 'srri srri srri' i fredags (28 maj) medan de svischade förbi över huvudet likt små skickliga flygplan, då landade känslan av sommar i mig. Att nu är den äntligen här! Säsongen jag tacksamt återser och det gläder mig att den känns så magisk och speciell detta år. Jag behåller känslan av att få uppleva något nytt, hänförd av naturens skönhet. 

Som en tur till Italien... vackert kulturlandskap i Sundre socken, Gotland (maj 2021)

Trift Armeria maritima (Mill.) Willd. i Ålarve naturreservat, Ronehamn, Gotland (maj 2021)

Det går inte riktigt att sätta fingret på när sommaren faktiskt börjar, ty det varierar på olika platser i landet. Men en dag känns det bara som att den har landat. I mitten av månaden började trädens bladverk på södra Gotland spricka upp medan gullvivor och smultron började bre ut sig i betesmarker och vägrenar, för att nämna några växter. Jag tycker det är så vackert i just det skedet, medan bladen ännu är små och släpper igenom solljuset. Vissa arter av orkideer känns verkligen som de växter som knyter samman vår och sommar. Ensamma kommer knopparna upp för att några veckor senare ha sällskap av en somrig mångfald av örter.

Smörblomsterlycka i Havdhem, Gotland (maj 2021)

Sankt Pers nycklar Orchis mascula (L.) L. längs en väg i Rone socken, Gotland (maj 2021)

Konsten att leva i nuet är något jag verkligen uppskattar och det är härligt att få leva här just nu och kunna njuta av allt det vackra som naturen är en mästare på att skapa. 'Denna dagen mitt liv', som Farbror Melker sa i Astrid Lindgrens 'Saltkråkan'.

Sommarafton i Kistänget naturreservat, Havdhem, Gotland (maj 2021)

Gullviva Primula veris L. i betesmark, Alva, Gotland (maj 2021)

Fråga till Biolog à jour:
Från Patricia. 16 juli 2018

Vad är det för fågel?

Svar: 

Hej!

Det där ser ut att vara en ung Tornseglare. Dessa fåglar är med sina långa vingar så väl anpassade till ett liv i luften, att de inte kan ta sig upp om de har oturen att 'stranda' på marken. Det händer ofta att just ungar påträffas på marken. Om fågeln inte är skadad kan man hjälpa genom att försiktigt kasta den upp i luften så flyger den iväg.

Mvh, Ulrika
biolog à jour

Välkommen ut i fjärilsparadisen! ... 

Text och fotografi: Ulrika Ridbäck

biologajour @ ulriversum.se

Uppdaterad 5 juli 2018

Bredbrämad bastardsvärmare (1) på Åkervädd (2).

Nu har högsäsongen för fjärilsexkursioner startat! Tidigare i veckan fick jag glädjen att, bland annat, se Apollofjäril, Bredbrämad bastardsvärmare, Luktgräsfjäril och Silverstreckad pärlemorfjäril. Apollofjäril blev en särskilt oväntad överraskning! Ty så ovanlig den är, och hotad på grund av allt sämre tillgång på lämpliga levnadsmiljöer. Larvernas värdväxter är Kärleksört och Vit fetknopp, som trivs på torra, soliga, kalkrika marker, medan de vuxna fjärilarna lever av nektar från andra typiska 'ängsväxter'. Genom att ängsmarker brukas i allt mindre utsträckning, så växer allt fler öppna blomsterrika landskap igen. Det är troligen en av de största orsakerna till Apollofjärilens minskning i antal i Sverige.

Nektarsökande Apollofjäril (3) på Åkervädd (2).

Luktgräsfjärilar och Silverstreckade pärlemorfjärilar besöker gärna trädgårdar rika på blomsterprakt. Den sistnämnda gärna i anslutning till skog, i lä för starka vindpustar. Tistlar och väddar, bland annat väddklint, är växter som utgör viktiga nektarresurser. Tillgång till tallskog är viktig då Silverstreckad pärlemorfjärilsägg läggs under barrflagor på tall, men även på ek. Larvernas värdväxter som de lever på är dock olika arter av viol, där skogsviol (7) kan tänkas vara en prioriterad art med anknytning till skog. Luktgräsfjärilens larver är, som namnet antyder, knutna till gräs; olika gräs- och starrarter utgör larvernas värdväxter. 

Luktgräsfjäril (4) till vänster, Silverstreckad pärlemorfjäril (5) på Väddklint (6).

Tips för en lyckad fjärilsexkursion: varmt, soligt väder och tålamod!

1. Bredbrämad bastardsvärmare Zygaena lonicerae (Scheven, 1777)

2. Åkervädd Knautia arvensis (L.) Coult.

3. Apollofjäril Parnassius apollo (Linnaeus, 1758)
4. Luktgrädfjäril Aphantopus hyperantus (Linnaeus, 1758)
5. Silverstreckad pärlemorfjäril Argynnis paphia (Linnaeus, 1758)

6. Väddklint Centaurea scabiosa L.
7. Skogsviol Viola riviniana Rchb. 

Midsommarmys i djup trollskog på Gotland

Text och fotografi: Ulrika Ridbäck 

Uppdaterad 22 juni 2018

Det är ett särskilt mys som infinner sig i min kropp under en promenad genom gammal skog en solig sommarkväll. Jag upptäckte nyligen ett för mig nytt natur- och kulturområde strax nordöst om Ljugarn, på den gotländska östkusten. Vid en rastplats längs vägen mot Visby fanns det en fint illustrerad karta över Ljugarn med omgivningar, där texten utsiktstorn särskilt fångade min uppmärksamhet. Så jag styrde kosan mot detta spännande område med torn.

Vildmarksleden, som den kallas, börjar alldeles vid Ljugarns Golfklubb. Beroende på från vilket håll man kommer, så slingrar sig leden till utsiktstornet genom kalkbarrskog med höga kalkstensklintar och små grottor. Här är Tall1 det dominerande barrträslaget. En del av det här området är en skyddad biotop, det vill säga ett område som utgör en värdefull livsmiljö för vissa djur- och/eller växtarter (särskilt hotade arter). Längs promenaden lät sig fjärilar som Amiral2 och Ljungblåvinge3 tålmodigt fotograferas mellan sina flygturer. Amiralen kan lätt förväxlas med ett torrt löv eller barkbit när den slagit ihop sina vingar!

Ljungblåvingen på ljung (vänster) och En Juniperus communis L.

Vid en liten bäck hade Skogsnycklar4 (underart till Jungfru Marie nycklar) börjat blomma. Här kan nämnas att den är, precis som andra orkidéer som kan påträffas på Gotland, en karaktärsart för kalkrik mark. På bilden till vänster syns även orkidén Tvåblad5 i förgrunden. Några andra typiska skogsblommor i det här området, som även kan påträffas på fastlandet, är Ekorrbär6, Getrams7 och Sårläka8. Både Ekorrbär och Getrams är Konvaljväxter; som namnet antyder släkt med Liljekonvalj och även giftiga. Sårläka kan vid första anblick påminna om en konvaljväxt eller lök, men är i själva verket en Flockblomstrig växt och släkt med, bland annat, Körvel och Persilja.

Från vänster till höger: Getrams, Sårläka och Ekorrbär

Vid fornborgen (Kaupungs slott) slingrade Murgrönan9 sig över de uråldriga kalkstenarna. Här fann jag även Vita fetknoppar10 i full blom. Den sistnämnda är en typisk art för Alvarmark, men det kommer jag berätta mer om i en kommande post. Avslutar med en bild på den vackra Blodnävan11, som trivs på torr, stenig mark, gärna med inslag av kalk.


Önskar en riktigt fin midsommar, oavsett plats, väder och vind!

//Biolog à jour


1. Tall Pinus sylvestris L. -  2. Amiral Vanessa atalanta (Linnaeus, 1758)  -  3. Ljungblåvinge Plebejus argus (Linnaeus, 1758)  -  4. Skogsnycklar Dactylorhiza maculata (L.) Soó  ssp. fuchsii  -  5. Tvåblad Neottia ovata (L.) Bluff & Fingerh.  -  6. Ekorrbär Maianthemum bifolium (L.) F. W. Schmidt  -  7. Getrams Polygonatum odoratum (Mill.) Druce  -  8. Sårläka Sanicula europaea L.  -  9. Murgröna Hedera helix L.  -  10. Vit fetknopp Sedum album L.  -  11. Blodnäva Geranium sanguineum L.

Matkulturhistoria: äldre hus vid gamla betesmarker i Tornedalen, och 

gammal forseka för fiske i Kukkolaforsen. © Ulrika Ridbäck 2017

Under ett sommaruppehåll från mina projekt som biolog, har jag provat mina vingar inom kök- och restaurangvärlden. Jag har valt att arbeta i företag som prioriterar närproducerat och ekologiskt. Under de första sommarmånaderna fick jag njuta av en härlig sommar i Tornedalen (Norrbotten) genom arbete hos Kukkolaforsen Turist & Konferens. Nu när sommaren övergår i höst har jag följt torneälven norrut och hamnat hos STF Abisko Turiststation (Lappland).

Ekologi omfattar inte bara kretsloppet i naturen och miljön omkring oss, det berör även hur vi tar hand om miljön och hur vi nyttjar och producerar resurserna i den. Det behövs inte känsliga smaklökar för att upptäcka hur mycket godare maten blir när den skapats av råvaror, som bland annat inte besprutats med kemiska medel, och fått mogna i sin egen takt. Därför väljer jag själv helst ekologiskt producerade varor, och i största möjliga mån lokala producenter, samt att äta på restauranger som serverar mat med samma ömsesidiga omtanke för miljön. Trots att det kostar lite mer är det ändå värt det på lång sikt. Även om det gäller att leva för dagen, så lönar det sig även att tänka på hur vi vill ha det i framtiden.

Önskar en god fortsättning med hösten!

Brygga på Torneträsks västra sida, och stråk av nordlummer (Lycopodium annotinum L. 
ssp. alpestre (Hartm.) A. Löve & D. Löve). © Ulrika Ridbäck 2017

Torta (Cicerbita alpina (L.) Wallr.) i blom, och första snön (augusti 2012!) på Nuolja vid Abisko. © Ulrika Ridbäck 2017

Publicerad 31 augusti 2012

Uppdaterad 23 oktober 2017

«

Jag har inget emot regn. Det hör sommaren till att bli lite blöt och hänga upp våta strumpor på tork. Det finns inget finare än att sitta under ett paraply och iaktta hur dropparna dansar på blommor och blader, eller hur ringarna växer i pölar och vattenbryn. När regn nalkas blir skyn så dramatisk och vacker när moln i olika storlekar på olika höjder fyller upp luftrummet. Efter en intensiv skur känns det som om naturen fötts på nytt, luften är frisk och all grönska doftar så gott. Solljuset får alla regnblanka ytor att glittra som om de vore av guld. Då är det inte värt att sitta inne och kura. På med gummistövlarna och ut!

© Ulrika Ridbäck 2017

Den 10 juni mottog jag IRIS stipendiet under en trevlig ceremoni i Göteborg.

Jag har extraknäckt för Sveriges Radio igen och hörs i P3 Planet midsommardagen, kl 18.03. Ta tillfället i akt och mys med radion på, även om det nu inte råkar regna ute.

Publicerad 23 juni 2011

Uppdaterad 23 oktober 2017

Nästan midsommar. I norra Sverige den magiska och ljusaste tiden på året, när solen värmer och ger lyster åt landskapen från de olika vädersträck som den passerar medan klotet roterar. Från morgondimman över Torneälven tre på morgonen, tills kvällsdiset lagt sig kring lador på doftande ängar. Jag längtar hem. Det är så öppet och fint i Tornedalen! Ett av Sveriges absolut vackraste kulturlandskap (som ack så smått växer igen). Dessutom en oreglerad älv som ständigt föds i Torneträsk. Det klaraste av alla vatten! Det är en dröm att resa hela vägen med forsbåt från älvens början tills den möter havet i Haparanda. Dock är det inga små forsar att ta sig förbi under resans gång. Vilket äventyr det vore!!! Forskajak blir en kommande utmaning!

Glad Midsommar!

_

Torneälven, en sommarnatt med dansande älvor © Ulrika Ridbäck 2017

Publicerad 23 juni 2010

Uppdaterad 23 oktober 2017

_

Sommarlov! Vårterminen är slut! 

Sista kursen avklarad. Puh!!!

Som jag har längtat efter grönska, blommor och värme. Med denna årstid kommer även insekterna. Men efter kursen som jag precis har läst, så ter sig nu många kryp mer intressanta än obehagliga. Jag har rentav aldrig sett så många vilda djur i Sverige (!) än under denna kurs, artkunskap i naturliga miljöer. Det finns ingen anledning att ta skydd för en geting som flugit in, om du inte är helt 100 på att det är en geting. Det kan vara en helt annan stekel, som inte ens sticks! Stekel är ett namn för flygfä som bland annat bin, humlor och getingar. Skiljer sig från flugor genom att de har 2 par vingar och längre antenner. Sen finns det ännu fler karaktärer som skiljer dem åt, för den som vill lära sig mer!

_

En röd aspglansbagge (Chrysomela populi) mot en blå himmel. (Obs, det är en skalbagge, inte en stekel)

Idag värmde solen från en klar och blå himmel. Grannarna solade på gräsmattan och hängde ut tvätten på tork. Jag lagade min cykel där både kedja och framdäck behövde bytas ut. Kommer på mig själv att vilja skaffa bil. Men eftersom jag är så oerhört miljömedveten så vill jag helst låta bli. Känns som att för varje dag som går utan att jag åker varken bil eller buss, så sparar jag såpass mycket på mina tyngsta utsläpp av koldioxid, att jag kommer kunna boka en lång flygresa framöver, med gott samvete. Jag har faktiskt räknat ut att om jag skulle pendla totalt 2 h per dag tur & retur i bil, så skulle det efter ett år motsvara samma utsläpp som en flygresa tur & retur till Kanarieöarna!

Men vid just den här tiden på året vill jag helst inte vara någon annanstans än i Sverige! There is no place like the Swedish summer...


Publicerad 11 juni 2010

_

Vid Torneälven

Jag har haft mycket fina dagar vid torneälven. Här en sommarkväll i slutet av juli 2009. Spegelblank låg älven och helt vindstilla. Småfiskar lekte i brynen medan sand till bankarna börjat ansamlats. Vattennivån har sjunkigt under dagarna som gått. Regn och åska hängde i luften, men höll sig på avstånd. Jag känner mig hemma här. Känns som jag bara ska resa bort ett tag... till Stockholm.

Att kunna gå ner och bada i älven känns nästan lika lyxigt som att ha en pool på gården. Fördelen är att älven sköter sig själv. Jag behöver inte rensa en massa skräp som fallit i vattnet. Frågan är om människorna i tornedalen respekterar och uppskattar älven lika mycket som jag? Det hoppas jag!

Det brukar vara så att när det är dags att åka "hem" så skulle jag gärna vilja stanna lite till... jag hoppas att nästa resa till norrbotten inte dröjer.

© Ulrika Ridbäck 2017

Publicerad 29 juli 2009
Uppdaterad 23 oktober 2017