En internationell dag för skog!

21 mars

Skog, i lågland och högland, vid kust och inland, vid polcirklarna och ekvatorn samt däremellan. Skog är ett begrepp som motsvarar 'ett större område täckt av träd', oavsett om träden står glest eller tätt. Det finns en mångfald av olika sorters skogar på den här planeten och som biolog har jag haft privilegiet att få vistas i och inventera många olika typer av skog i Europa och Sydamerika. Låt mig presentera några av dessa.

Bokskog i Forsakar, Skåne, Sverige. Utmed porlande vattenfall sträcker sig gamla bokar (Fagus sylvatica L.) upp mot himlen. Det blir ett särskilt ljusinsläpp mellan bokarnas grenar, utformade på sitt speciella sätt, likt platta lövklädda solfjädrar luftigt fördelade. Bokträd är skuggtåliga och klarar av att etablera sig i blandskog när ljusförhållandena är för snäva för andra växter. I bokskogen trivs särskilt mossor och lavar på stammarna, samt vedlevande skalbaggar och svampar som behöver fallna/knäckta döda träd.

Talldominerad (Pinus sylvestris L.) blandskog i Norra Kvills nationalpark, Sverige. En mysig 'urskog' som bevaras och skyddas sedan 1927. En ypperlig plats för att beskåda djur, däribland Sparvuggla och skalbaggen Svartoxe, knutna till just denna livsmiljö.

Polylepisskog i Provincia de Napo, Ecuador. Trädsläktet Polylepis Ruiz & Pav. tillhör samma familj som rosor (Rosaceae) och vill växa på minst 3000 meter över havet! Sju olika arter förekommer i Ecuador. Samtliga är riktigt bra anpassade för tuffa alpina förhållanden i Anderna. Ända upp till snögränsen på 4500 m ö h. Denna skog har med tiden avverkats i stor omfattning för olika syften och förekommer idag i mindre fragment, jämfört med den en gång ursprungliga utbredningen. Polylepisskog förekommer även i andra länder knutna till Anderna (foto från digitaliserad Dia).

Lagerskog (Laurus L.) på Tenerife, Spanien. Mysiga trollskogar som jag tänker att de flesta turister går miste om! Här, bland mossklädda grenar kan man samla sig sina egna Lagerblad till kvällsgrytan.

Trädormbunksskog (växtfamiljen Cyatheaceae) i Alarachi, Tarija, Bolivia. Del av säsongstorr regnskogsmiljö med ett myller av djur och växter. Dessa enorma ormbunkarna för tankarna till den tid när dinosaurier traskade runt i tropikerna...


Kära skogar, ha den äran på Skogsdagen!

/Biolog à jour

Midsommarmys i djup trollskog på Gotland

Text och fotografi: Ulrika Ridbäck 

Uppdaterad 22 juni 2018

Det är ett särskilt mys som infinner sig i min kropp under en promenad genom gammal skog en solig sommarkväll. Jag upptäckte nyligen ett för mig nytt natur- och kulturområde strax nordöst om Ljugarn, på den gotländska östkusten. Vid en rastplats längs vägen mot Visby fanns det en fint illustrerad karta över Ljugarn med omgivningar, där texten utsiktstorn särskilt fångade min uppmärksamhet. Så jag styrde kosan mot detta spännande område med torn.

Vildmarksleden, som den kallas, börjar alldeles vid Ljugarns Golfklubb. Beroende på från vilket håll man kommer, så slingrar sig leden till utsiktstornet genom kalkbarrskog med höga kalkstensklintar och små grottor. Här är Tall1 det dominerande barrträslaget. En del av det här området är en skyddad biotop, det vill säga ett område som utgör en värdefull livsmiljö för vissa djur- och/eller växtarter (särskilt hotade arter). Längs promenaden lät sig fjärilar som Amiral2 och Ljungblåvinge3 tålmodigt fotograferas mellan sina flygturer. Amiralen kan lätt förväxlas med ett torrt löv eller barkbit när den slagit ihop sina vingar!

Ljungblåvingen på ljung (vänster) och En Juniperus communis L.

Vid en liten bäck hade Skogsnycklar4 (underart till Jungfru Marie nycklar) börjat blomma. Här kan nämnas att den är, precis som andra orkidéer som kan påträffas på Gotland, en karaktärsart för kalkrik mark. På bilden till vänster syns även orkidén Tvåblad5 i förgrunden. Några andra typiska skogsblommor i det här området, som även kan påträffas på fastlandet, är Ekorrbär6, Getrams7 och Sårläka8. Både Ekorrbär och Getrams är Konvaljväxter; som namnet antyder släkt med Liljekonvalj och även giftiga. Sårläka kan vid första anblick påminna om en konvaljväxt eller lök, men är i själva verket en Flockblomstrig växt och släkt med, bland annat, Körvel och Persilja.

Från vänster till höger: Getrams, Sårläka och Ekorrbär

Vid fornborgen (Kaupungs slott) slingrade Murgrönan9 sig över de uråldriga kalkstenarna. Här fann jag även Vita fetknoppar10 i full blom. Den sistnämnda är en typisk art för Alvarmark, men det kommer jag berätta mer om i en kommande post. Avslutar med en bild på den vackra Blodnävan11, som trivs på torr, stenig mark, gärna med inslag av kalk.


Önskar en riktigt fin midsommar, oavsett plats, väder och vind!

//Biolog à jour


1. Tall Pinus sylvestris L. -  2. Amiral Vanessa atalanta (Linnaeus, 1758)  -  3. Ljungblåvinge Plebejus argus (Linnaeus, 1758)  -  4. Skogsnycklar Dactylorhiza maculata (L.) Soó  ssp. fuchsii  -  5. Tvåblad Neottia ovata (L.) Bluff & Fingerh.  -  6. Ekorrbär Maianthemum bifolium (L.) F. W. Schmidt  -  7. Getrams Polygonatum odoratum (Mill.) Druce  -  8. Sårläka Sanicula europaea L.  -  9. Murgröna Hedera helix L.  -  10. Vit fetknopp Sedum album L.  -  11. Blodnäva Geranium sanguineum L.

Fråga till Biolog à jour:
Från Västmanland. 13 maj 2018

Hej,

Vad heter den här märkliga växten?

Hälsningar från Västmanland.

Svar: Hej!

Den märkliga växten heter Skogsfräken (Equisetum sylvaticum L.). En av de vanligaste fräkenväxterna i Sverige som kan bli upp till en halv meter hög! Som namnet antyder trivs den i skoglig miljö. Fint praktexemplar ni fångat på bilden! Tips på mer fakta: http://artfakta.artdatabanken.se/taxon/221064


Mvh, biolog à jour

Ekorre + gran = sant...

Foto: spår av ekorre Sciurus vulgaris Linnaeus på grankotte Picea abies (L.) H. Karst (© Ulrika Ridbäck).

Vid sidan av ett odlingslandskap, inne i en granskog, har snötäcket börjat smälta och låtit delar av barmark komma fram. Här har ekorrar varit framme och festat på grankottar. Det avslöjas genom avslitna kottfjäll för att komma åt fröna. Granfrö är nämligen en favorit på ekorrens meny, vilket förklarar ekorrens förkärlek till just gran. Det gör mig mer nyfiken på etymologin bakom just namnet 'ekorre', det vill säga historien som lett till namnet. Vad sägs om dialektala smeknamn som 'kurre' och 'furufnatt'! Kurre ekorre fick jag höra historier om som barn i Norrbotten. I Norge, där ekorre heter 'ekorn', är en teori att namnet har baserats på det engelska ordet 'acorn', som översatt till svenska är ekollon. Med andra ord, gnagaren som äter ekollon.

Ekorre trivs i såväl kulturlandskap som granskog och är vanlig i hela landet, ja ända upp i fjällvärlden kan vi träffa på kurre.
Tips på vidare läsning: artfakta.artdatabanken.se/taxon/



Nytt vårtecken för idag är sånglärka Alauda arvensis Linnaeus, som sjöng över ett ännu snöklätt odlingslandskap (i norska Østlandet).


Vänlig påskhälsning,
Ulrika, biolog à jour



Stay tuned med biolog à jour i jakten på vårtecken!


Publicerad 30 mars 2018
Uppdaterad 30 mars 2018

Januarifågeln: en liten tuffing i hårt vinterklimat

    Foto: Gråsiska (hona) Acanthis flammea Linnaeus (© Ulrika Ridbäck).

I motsats till namnet är Gråsiskan allt annat än grå! Med sin grå- och brunrandiga dräkt är denna stannfågel ett vackert inslag i framförallt Norra Sveriges vintervita landskap. Särskilt hanar med röd panna och rosigt bröst. Här på bild är en födosökande hona med gyllenbruna stråk i fjäderdräkten och röd hjässa. Hon var mycket alert och aktiv trots friska minusgrader uppe i Svanstein. Frön är en efterfrågad maträtt och gråalens små kottar (Alnus incana (L.) Moench) verkar vara ett viktigt inslag på menyn.

Säg inte att det är tyst i skogen på vintern! Det var just gråsiskornas drillande kvitter som fångade min uppmärksamhet under en skidtur, varpå jag fick syn på denna tös i gråalen. Ser fram emot nästa kryss på vinterfågellistan...


God fortsättning med vintern!
Ulrika, biolog à jour


Uppdaterad 14 februari 2018