Sångsvanarna lyfter i skymningen... 

...

Text och foto: Ulrika Ridbäck

biologajour @ ulriversum.se

Unga bokstammar (Fagus sylvatica L.) [vänster] och lönnblad (Acer platanoides L.).

Hösten har varit lång och mild i södra Sverige. Halvvägs in i november känns det ännu som att det är långt kvar till vintern. Det är under den här månaden färgsprakande lövverk sakta övergår till kala kvistar på träd och buskar. Men gräsmattan verkar vilja hålla ut länge med grönska och sent blommande örter. 

Månaden är ypperlig för att utforska platser som tål att besökas oavsett väder och tid på året. I det här inlägget bjuder jag på naturinspiration från Gotland.

Furu med kottar (Pinus sylvestris L.) vid Toftakusten [vänster; mitten] och grotta i sagolika Brucebo.

Kulturlandskap i Klinte i stämningsfull höst.

Det som särskilt karaktäriserar denna november för mig är sångsvanarnas flykt till varmare breddgrader. I skymningen hörs deras trumpetande klangfyllda sång, ty de reser nattetid och ibland på så låg höjd att den susande kraften från deras vingslag kan höras av blotta örat.

Så ut och njut av höstens natur!

En hälsning från Cygnus cygnus L. på väg söderut.

Törs du släppa lös hunden?

Dessa tre väderkvarnar på Hundlausar i Vamlingbo socken har blivit ett välkänt landmärke på södra Gotland.

I ännu vindpinade kulturlandskap kan vi känna historiens tidlösa vingslag på Gotland, där användandet av väderkvarnar har en lång historia. Några av de tidigaste dokumenten som omtalar just väderkvarnar är i samband med en skatteläggning 1653, men troligen har vinddrivna kvarnar använts mycket längre än så på ön.

Ute på Hundlausars öppna betesmark står tre gamla väderkvarnar i gott skick. De ännu fungerande vingarna får dock vila om än vinden fortfarande rycker i dem. Namnet 'Hundlausar' är urgammalt (äldre än väderkvarnarna på bilden ovan) och kommer av att det brukar blåsa så mycket i just detta område att man 'inte kan släppe en hund laus' (inte släppa en hund lös, för då kanske den blåser bort(!) = hundlös). Om du vill se dessa majestätiska kvarnar på nära håll så är Hundlausar beläget ca. 4 km söder om Burgsvik på södra Gotland längs väg 142/Hoburgsvägen. Men det kan vara säkrast att hålla hunden kopplad om den får följa med...

Tips på vidare läsning: J. A:son-Utas & A. Salomonsson, A. (1977). Väder- och vattenkvarnar på Gotland.


Ut och njut av våren i Sveriges vackra natur- och kulturlandskap!
Bästa vårhälsningar,
Ulrika, biolog à jour


Publicerad 23 april 2018
Uppdaterad 3 maj 2018

Ekorre + gran = sant...

Foto: spår av ekorre Sciurus vulgaris Linnaeus på grankotte Picea abies (L.) H. Karst (© Ulrika Ridbäck).

Vid sidan av ett odlingslandskap, inne i en granskog, har snötäcket börjat smälta och låtit delar av barmark komma fram. Här har ekorrar varit framme och festat på grankottar. Det avslöjas genom avslitna kottfjäll för att komma åt fröna. Granfrö är nämligen en favorit på ekorrens meny, vilket förklarar ekorrens förkärlek till just gran. Det gör mig mer nyfiken på etymologin bakom just namnet 'ekorre', det vill säga historien som lett till namnet. Vad sägs om dialektala smeknamn som 'kurre' och 'furufnatt'! Kurre ekorre fick jag höra historier om som barn i Norrbotten. I Norge, där ekorre heter 'ekorn', är en teori att namnet har baserats på det engelska ordet 'acorn', som översatt till svenska är ekollon. Med andra ord, gnagaren som äter ekollon.

Ekorre trivs i såväl kulturlandskap som granskog och är vanlig i hela landet, ja ända upp i fjällvärlden kan vi träffa på kurre.
Tips på vidare läsning: artfakta.artdatabanken.se/taxon/



Nytt vårtecken för idag är sånglärka Alauda arvensis Linnaeus, som sjöng över ett ännu snöklätt odlingslandskap (i norska Østlandet).


Vänlig påskhälsning,
Ulrika, biolog à jour



Stay tuned med biolog à jour i jakten på vårtecken!


Publicerad 30 mars 2018
Uppdaterad 30 mars 2018

Nämen! Är det inte en gulsparv som sitter där och kurar i grenverket?

    Foto: Gulsparv, Emberiza citrinella Linnaeus (© Ulrika Ridbäck).

Jo visst är det så! En av mina favoriter i sin praktfulla färglada dräkt. Tystlåten här vid en grannes fågelbord i Frogn, där den gärna mumsar i sig frön och knoppar. Om en månad kommer vårens första hanar börjar spela sin välbekanta drill 'en-två-tre-fyr-fem-sex-sjuuuuu' [twi-twi-twi-twi-twi-twi-tyyy]. Jag blir varm i hjärtat bara jag tänker på det. Längtar! Då blir det även insekter och andra små kryp på gulsparvens meny.

Håll ut ni som tröttnat på kyla, is och slask, om en månad börjar det sakta sjuda av liv igjen i våra naturomgivningar. Stay tuned med biolog à jour i jakten på vårtecken!

Bästa hälsningar,
Ulrika, er biolog à jour


Uppdaterad 1 mars 2018

Januarifågeln: en liten tuffing i hårt vinterklimat

    Foto: Gråsiska (hona) Acanthis flammea Linnaeus (© Ulrika Ridbäck).

I motsats till namnet är Gråsiskan allt annat än grå! Med sin grå- och brunrandiga dräkt är denna stannfågel ett vackert inslag i framförallt Norra Sveriges vintervita landskap. Särskilt hanar med röd panna och rosigt bröst. Här på bild är en födosökande hona med gyllenbruna stråk i fjäderdräkten och röd hjässa. Hon var mycket alert och aktiv trots friska minusgrader uppe i Svanstein. Frön är en efterfrågad maträtt och gråalens små kottar (Alnus incana (L.) Moench) verkar vara ett viktigt inslag på menyn.

Säg inte att det är tyst i skogen på vintern! Det var just gråsiskornas drillande kvitter som fångade min uppmärksamhet under en skidtur, varpå jag fick syn på denna tös i gråalen. Ser fram emot nästa kryss på vinterfågellistan...


God fortsättning med vintern!
Ulrika, biolog à jour


Uppdaterad 14 februari 2018