Nystart i en ljusare tid

Det känns som en naturlig nystart att få börja året på en plats där naturen ligger i djup vintervila. En rofylld miljö där jag genererar ny positiv energi genom att på skidor färdas över krispig nysnö och låter frisk fjälluft fylla lungorna. Att se ut över en milsvida utsikt känns även som att spana ut mot en vacker och spännande framtid, med lika många möjligheter som det finns granar i skogen! Jag får välja precis den riktning som lockar. Plus att det är en belöning i sig att bestiga en bergstopp, väl värd sin kraftansträngning med eller utan skidor.

Rabalsmellen, Øystre Slidre, Norway

När solljuset reflekteras i snön en dag med klart väder blir det ett särskilt ljus som jag uppskattar. Jag har privilegiet att uppehålla mig på en plats som ännu har snö på marken trots idoga plusgrader. Halvvägs in i januari är det just ljuset som gör en enorm skillnad i min tillvaro. Dels detta vackra vinterljus och att solen håller sig uppe några minuter längre var dag, dels tonen på himlen när solen gått ner. Det är en ljus ton mot turkos och aprikos, som minner om ljusa vårkvällar framöver. 

Midvinter

Årets astronomiskt kortaste dag. I Tornedalen ligger snön glittrande vit över bygd och skog. Månen lyser från en stjärnklar himmel och temperaturen är nere vid minus 20°C. Det känns overkligt att jag gick här i sommarkläder för fem månader sedan, när kvällarna ännu var ljusa och storspoven lockade på sina ungar. Nu nyper kylan i näshåren och skolsulorna gnisslar på vinterföret. Natten är så lång som den kan bli nu. 

Men det är från och med idag som vi sakta får uppleva hur det vänder. Hur tiden med dagsljus ökar med några minuter för var dag som går. Det känns även magiskt att naturen kommer vakna upp från denna mörka kärva tid på året. Ja vilken fantastisk resa vi får göra med naturen varje år! Särskilt här uppe i Skandinavien och på alla breddgrader nära nord- och sydpolerna, där naturen bjuder på minst fyra årstider. 

Hur kallt och mörkt det än må vara hade jag inte velat gå miste om vistelsen uppe i Polcirkelland (december 2021).

Oktober

Fagerfjell, Flesberg, Norge (oktober 2021)

Utsikt från den sista fjällturen innan snön anlände i det vackra fjällområdet Fagerfjell. Lättilgängligt med knappt 2 timmars bilresa från Norges huvudstad. Ett fint alternativ, oavsett årstid, för den som vill unna sig en genuin fjällupplevelse samtidigt som man besöker Oslo. Utmärkt även för dagstur.

Kreativitet som bottnar i naturupplevelser

Det är sommar. Träden är prunkande gröna. Vinden rasslar i trädkronorna och får almfrön att yra runt likt snöflingor. I dikesrenar svajar röd vallmo och på vattendrag krusar sig vattnet när små fiskar hoppar upp mot ytan. Så många små detaljer som ger mig den där mysiga känslan och närvaron av sommar. Det känns som att jag får allt det här vackra helt gratis; vyerna, dofterna, värmen i luften, sanden och gräset under fötterna, fågelsången, havets brus, smaken av söta jordgubbar... 

Egentligen kostar det inget att ge något tillbaka i form av omtanke och att medvetet leva på ett sätt som inte skadar naturen och våra egna livsmiljöer, oavsett årstid. Det sistnämnda är nog en av dagens största utmaningar globalt, att leva hållbart och göra medvetna val. Har man inte sedan tidig ålder lärt sig att uppskatta det naturen har att visa oss kanske det rentav upplevs som udda, tråkigt och jobbigt. Men ack så trist vad mycket fint dessa människor går miste om! Både nu och på lång sikt. För precis som ordspråket 'som man bäddar får man ligga', är det vi som lever idag som bäddar för framtidens generationer.

De senaste dagarna har jag ägnat åt fotokonst med inspiration från naturen, sagor och historiska föreställningar om paradiset där i 'Nya Världens' frodiga regnskogar. I sagor har det sedan urminnes tider funnits utrymme för en mångfald av fantasidjur och magiska miljöer. Som fantasier kunde beskrivningar av nya arter och platser verka på 1500-talet (och en tid framåt) när det för Européer gjordes nya upptäcker i andra delar av världen. Detta var en tid när jorden verkade framstå som en oändligt stor källa till naturresurser och man samtidigt fruktade att det fanns sjömonster i haven som kunde dra stora skepp ner i djupen. 500 år senare har vi betydligt bättre insikter om vår kära planet, men jakten på naturresurser har knappast avtagit, om än fruktan för havsmonster har det.

Venus och hälsans träd (montage 5 juni 2021, Världsmiljödagen till ära)

Med en kreativitet som bottnar i naturupplevelser ville jag skapa en bild som har det där magiska, vackra och sårbara som jag känner en sommardag som denna. En omtanke till Jordens vackra naturmiljöer och hyllning till alla som brinner för att bevara dessa för kommande generationer.

Känslan av sommar / Denna dagen mitt liv

Att sakta lunka fram under frodiga trädkronor, medan små gruskorn knastrar under skorna och naturdofter fyller näsan, samtidigt som fågelsång ljuder och första riktiga sommarregnet hänger i luften, det är livet just nu. Tänk att det blivit sommar igen! När jag hörde tornseglarnas snabba 'srri srri srri' i fredags (28 maj) medan de svischade förbi över huvudet likt små skickliga flygplan, då landade känslan av sommar i mig. Att nu är den äntligen här! Säsongen jag tacksamt återser och det gläder mig att den känns så magisk och speciell detta år. Jag behåller känslan av att få uppleva något nytt, hänförd av naturens skönhet. 

Som en tur till Italien... vackert kulturlandskap i Sundre socken, Gotland (maj 2021)

Trift Armeria maritima (Mill.) Willd. i Ålarve naturreservat, Ronehamn, Gotland (maj 2021)

Det går inte riktigt att sätta fingret på när sommaren faktiskt börjar, ty det varierar på olika platser i landet. Men en dag känns det bara som att den har landat. I mitten av månaden började trädens bladverk på södra Gotland spricka upp medan gullvivor och smultron började bre ut sig i betesmarker och vägrenar, för att nämna några växter. Jag tycker det är så vackert i just det skedet, medan bladen ännu är små och släpper igenom solljuset. Vissa arter av orkideer känns verkligen som de växter som knyter samman vår och sommar. Ensamma kommer knopparna upp för att några veckor senare ha sällskap av en somrig mångfald av örter.

Smörblomsterlycka i Havdhem, Gotland (maj 2021)

Sankt Pers nycklar Orchis mascula (L.) L. längs en väg i Rone socken, Gotland (maj 2021)

Konsten att leva i nuet är något jag verkligen uppskattar och det är härligt att få leva här just nu och kunna njuta av allt det vackra som naturen är en mästare på att skapa. 'Denna dagen mitt liv', som Farbror Melker sa i Astrid Lindgrens 'Saltkråkan'.

Sommarafton i Kistänget naturreservat, Havdhem, Gotland (maj 2021)

Gullviva Primula veris L. i betesmark, Alva, Gotland (maj 2021)

Sköna maj - en tacksam resa i nuet

Det känns som om det är första gången jag verkligen får uppleva denna årstid. Maj månad och naturen  ä r   s å   v a c k e r!  Jag blir som i trans av att få vandra genom landskap med täta mattor av blå- och vitsippor, där små gröna musöron börjar komma på lövträden medan fåglar kvittrar så det värmer i hjärtat. Solen är uppe längre och dess ljus bidrar till en magisk lyster jag uppskattar som fotograf. Jag börjar leva mig in i tidlösa texter från diktare och poeter som kärleksfullt hyllar våren med romantiska visor. Hur skönt är det inte att få njuta av blommor i rosa och vitt som pryder frukträden innan bladen slagit ut! Eller Taraxacum, maskrosor, som jag häromdagen såg hade vaknat i gräsmattan. Jag njuter av varenda ton från ärtsångare och halsbandsflugsnappare, som idag verkar ha anlänt i trädgården. 

Solnedgång över vitsippshav i Bosarve ädellövskog, naturreservat på södra Gotland (maj 2021)

Årstiden till ära har jag börjat utöva en form av mindfulness, sinnesnärvaro i naturen. Kan inte minnas att jag varit så här närvarande tidigare och med känslan av att få uppleva denna årstid som något nytt. Underbart och ett fint sätt att återhämta sig. Alldeles ypperligt att utöva i vackra naturreservat.

Naturens förvandling är för mig även en inspirerande förmåga att börja om. Upp kommer ny grönska där fjolårets växter och fällda löv har multnat bort. Oavsett hur det var i fjol kommer fåglar tillbaka och börjar återigen på nytt med familjeliv. Våren går sakta in i försommar och jag följer tacksamt med på resan.

Postdoktor + träd = Veckans bild i P4 Gotland

 Fridfull naturstund vid en fura på Lindeberget. Utsedd till Veckans bild i P4 Gotland 20 april.

Vilken ära att jag utsågs till vinnare i P4 Gotlands fototävling Veckans bild vecka 16 samma dag som jag firade tre år som disputerad. Valet av motiv är även en fin återkoppling till mitt forskningsområde och speciella relation till träd. 

Den höga silvergranen (okt 2015)

Jag prydde även omslaget till min avhandling i sällskap av ett nästan 200 år gammalt träd, mer precist en silvergran (Abies alba Mill.). Det känns lätt att förstå skogsbrukarnas intresse för detta trädslag när det introducerades i Norden i början på 1700-talet. Exemplaret på bilden (tv) hade en stamomkrets på ca. 3 meter. Jag skulle samla material till genetiska släktskapsstudier på silvergran till min avhandling och behövde därför få tag i barr. Utmaningen här var att nå grenarna som var ca 6,5 meter upp. Till hjälp hade jag en form av sekatör med förlängt handtag. Redskapet blev som längst 4 meter. Tillsammans med bänken jag satt på blev jag 2,5 meter lång när jag stod på tå och sträckte på mig som en prima ballerina. Minns att jag lyckades flytta den massiva bänken närmare stammen, höll redskapet med en hand och stödde mig mot trädet med den andra handen för att inte tappa balansen. Efter några klipp i luften lyckades jag pricka en silvergrankvist som föll till marken. Insåg senare att jag inte skulle nöjt mig med en, om än stor, kvist. För efter att materialet frystorkats i flytande kväve och mortlats till fint pulver fyllde det knappt ett halvt pyttelitet provrör. Därför går mycket material åt, men kanske mindre mängder kommer behövas i framtida DNA-studier.

Jag försvarade inte bara min avhandling men även kulturpåverkade landskap med gamla träd, som utgör speciella landmärken och bidrar till identiteten i ett landskap. Silvergranen var intressant som 'fallstudieträd' i Norge, där jag doktorerade, eftersom det då klassades som en svartlistad art, främmande och invasiv. Men en gammal reproduktiv silvergran är inte vilket ogräs som helst och kan även hysa viktiga natur- och kulturvärden. I min forskning har jag undersökt hur synen på introducerade växter har förändrats, samt hur svartlistade men historiskt värdefulla växter värderas i skyddade landskap, med silvergran som utvald representant för växter introducerade tidsperioden 1750 - 1900. Om ni nu börjar bli nyfikna på vad jag kom fram till i min avhandling så går den att få gratis som e-bok. Kan beställas direkt genom att sända en e-post till ulrika.ridback(at)ulriversum.se eller DM @biologajour på Instagram. Boktiteln lyder On the Complexity of Dealing with Introduced Plants as Cultural Heritage

God läsning! 

Längtan till landet

Glad så som fågeln i morgonstunden hälsar jag våren i friska naturen! Första raden i en omtyckt folkkär vårsång med text av Herman Sätherberg (som även skrivit texten till kända 'Vintern rasat', eller Längtan till landet, som den visan även heter). Mars har blivit den där mirakulösa månaden i landets södra hälft när snön nästan omärkt smälter undan, det porlar från vattenfyllda diken, vårblommor kommer upp och målar gräsmattor i vackra kulörer, insekter börjar vakna, koltrastar sjunger och sprätter i buskar och träd i sällskap av andra nyanlända vårfåglar, medan anländande gäss, tranor och svanar ljuder i skymningen. Bland 'vårfåglarna' jag hört, som får hjärtat att slå extra slag, är bofink (trädgård), kungsfågel (tallskog), sånglärka (odlingsmark), stare (betesmark/kulturmark) och tofsvipa (vårmark/strandäng). Som jag anger i parentes har de sina olika livsmiljöer.

Sagostund en vårkväll i mars (beteslandskap i Alva, Gotland 2021)

Våren är en sådan tid på året när det känns som att allt verkligen kan ske över en natt! Efter flera gråa (och vita) månader, med övervägande tystnad och ro i naturen, känns det magiskt att under en promenad plötsligt få höra en stares lockläte, eller under en utflykt se en citronfjäril flyga förbi. Ena dagen kan vara stilla med en svag dimma över landskapet, för att nästa höra vinden yla runt knuten. På Gotland känns det som att jag haft ovanligt mycket tid att fokusera på just vädret och vårens framskridande. Den här våren känns även annorlunda på något vis. Kanske är det genom att jag möter så mycket fler människor ute i naturen! Hela samhällets omställning till en pandemi med hemmakontor och begränsat socialt umgänge gör att vi söker oss ut i grönska och vandringsstråk. För utomhus går det att hålla avstånd och mötas. Frågan är om folks intresse för naturen ökar lika väl som lusten att vistas i den.

Nu vid årskiftet till april och med påsken på tröskeln har det blivit dags för krokusar och videkissar att blomma. Våren går in i en ny och varmare fas, där blåsippor, vitsippor och en mångfald av insekter samt vårfåglar är att vänta och se fram emot!

GLAD PÅSK!

Längtan till landet. Sång Ulriversumkören 

(text Herman Sätherberg, musik Otto Lindblad)

Från vita vidder till vårblommor

Hockeymatch på När golfbana (februari 2021)

Vem hade kunnat ana att det skulle bli en så vit vinter i januari och februari, ända ner till Skåne? Inte jag! Men tacksam nu för alla vinterexkursioner på längdskidor som jag fått göra på Gotland. En riktig vinterpärla har ön visat sig vara! För att inte nämna mångfalden av smultronställen vintertid, både med och utan skidor.

Längdåkning utmed Gotlands ötkust. Här vid Sjaustre fiskeläge (januari 2021)

 

 

Paus i skidåkningen i naturreservatet Mullvalds strandskog (januari 2021)

Naturen fick sig en välbehövlig köldperiod. Nu när snön smälter undan känns det mer naturligt att våren närmar sig. Men mars och april tenderar att vara två oberäkneliga vårmånader när det kommer till väder. Än kan en ny köldbölja slå till, ju förr desto bättre. För om frosten hälsar på i månadsskiftet april/maj kan det påverka såväl vårblomning som insekter. Det återstår att se, det kan bli såväl nya värme- som köldrekord framöver! 

Snödroppar Galanthus nivalis L. i blom (februari 2021)

Efter snö kommer grönska. Så fort snön smält undan börjar den ena vårblomman efter den andra att komma upp i raskt tempo. Snödroppar (Galanthus sp.) och Vintergäck (Eranthis hyemalis (L.) Salisb.) är bland de allra tidigaste att blomma i kulturmarker nere i södra och mellersta Sverige. När solen även lyser och värmer från en klarblå himmel är det även härligt att se vårröjning och trädgårdsarbeten komma igång. Men var inte för snabb med att sätta eld på rishögar som stått sedan i somras/höstas. Ty där kan vara vinterboende för både igelkottar, harar och fåglar. Jag har för vana att ta grenar från sådana högar och elda dem på en annan plats, för att inte riskera bränna upp något djur. 

Rishögsinspektion - checklista för vårbrasa (februari 2021)

Musik: Mornings | Musiker: Jeff Kaale | Video klippt med InShot

Nu börjar en ny månad och med den kommer vårtecken av olika slag. Jag ser fram emot att få förbereda och genomföra nya naturexkursioner anpassade till den nuvarande årstiden på Gotland. Ni som ännu har några snöklädda månader framför er hoppas jag kan njuta så länge snö och isar bär! 

Solnedgång vid Mullvalds strandskog på östra Gotland (januari 2021)

 Sångsvanarna lyfter i skymningen... 

...

Text och foto: Ulrika Ridbäck

biologajour @ ulriversum.se

Unga bokstammar (Fagus sylvatica L.) [vänster] och lönnblad (Acer platanoides L.).

Hösten har varit lång och mild i södra Sverige. Halvvägs in i november känns det ännu som att det är långt kvar till vintern. Det är under den här månaden färgsprakande lövverk sakta övergår till kala kvistar på träd och buskar. Men gräsmattan verkar vilja hålla ut länge med grönska och sent blommande örter. 

Månaden är ypperlig för att utforska platser som tål att besökas oavsett väder och tid på året. I det här inlägget bjuder jag på naturinspiration från Gotland.

Furu med kottar (Pinus sylvestris L.) vid Toftakusten [vänster; mitten] och grotta i sagolika Brucebo.

Kulturlandskap i Klinte i stämningsfull höst.

Det som särskilt karaktäriserar denna november för mig är sångsvanarnas flykt till varmare breddgrader. I skymningen hörs deras trumpetande klangfyllda sång, ty de reser nattetid och ibland på så låg höjd att den susande kraften från deras vingslag kan höras av blotta örat.

Så ut och njut av höstens natur!

En hälsning från Cygnus cygnus L. på väg söderut.

En lång tur norrut... 

...

Text & fotografi: Ulrika Ridbäck

biologajour @ ulriversum.se

Uppdaterad 18 oktober 2018

Fjäll, gammelskog, myr och nyplockade lingon i världsarvet Laponia. Tjäderhona (Lyrurus tetrix) observerad söder om Muddus nationalpark, som är en del av världsarvet Laponia.

Nu firar Biolog à jour ett år! Tiden går fort och den har varit fylld med olika frågor om växter och djur i Sveriges sydligare delar. Men nu bär det verkligen av norrut till vackra fjällvidder vid Stora Sjöfallet, mitt i världsarvet Laponia. Med sina naturvärden, kulturhistoriska miljöer, och framförallt närvaron av samisk kultur, utgör Laponia en alldeles unik plats i världen. Laponias fjällandskap är tillsynes orört, men har under lång tid formats av renskötsel som är en levande samisk tradition (källa: Naturum Laponia).

Naturum Laponia (nere till höger) är beläget mitt i världsarvet Laponia. 

Biolog à jour

Efter en säsong som naturumvärd på Gotland, och med en avhandling som är så gott som klar, söker jag nu nya utmaningar och drar så igång min egen verksamhet som ideell naturvägledare! Med mina artkunskaper i bagaget kommer jag framöver att hjälpa till med artbestämning av växter och djur observerade i Sverige. Så tveka inte att kontakta mig om ni funnit nåt intressant kryp eller ogräs som ni inte finner namn på. Sänd er fråga till mig per epost med en tydlig bild på djuret/växten, och gärna en beskrivning av fyndplatsen.

Jag ser fram emot era frågor!

Bästa hälsningar,

Ulrika, er blivande biolog à jour1

biologajour @ ulriversum.se

Citronfjäril, Gonepteryx rhamni. © Ulrika Ridbäck

Fotnoter

1à jour  /aˈɧuːr/ "uppdaterad ... Välinformerad inom ett område, den senaste tidens utveckling eller kunskapsläge" (sv.wiktionary.org/wiki/ Hämtad 08.11.2017).

Uppdaterad 13 mars 2018

Matkulturhistoria: äldre hus vid gamla betesmarker i Tornedalen, och 

gammal forseka för fiske i Kukkolaforsen. © Ulrika Ridbäck 2017

Under ett sommaruppehåll från mina projekt som biolog, har jag provat mina vingar inom kök- och restaurangvärlden. Jag har valt att arbeta i företag som prioriterar närproducerat och ekologiskt. Under de första sommarmånaderna fick jag njuta av en härlig sommar i Tornedalen (Norrbotten) genom arbete hos Kukkolaforsen Turist & Konferens. Nu när sommaren övergår i höst har jag följt torneälven norrut och hamnat hos STF Abisko Turiststation (Lappland).

Ekologi omfattar inte bara kretsloppet i naturen och miljön omkring oss, det berör även hur vi tar hand om miljön och hur vi nyttjar och producerar resurserna i den. Det behövs inte känsliga smaklökar för att upptäcka hur mycket godare maten blir när den skapats av råvaror, som bland annat inte besprutats med kemiska medel, och fått mogna i sin egen takt. Därför väljer jag själv helst ekologiskt producerade varor, och i största möjliga mån lokala producenter, samt att äta på restauranger som serverar mat med samma ömsesidiga omtanke för miljön. Trots att det kostar lite mer är det ändå värt det på lång sikt. Även om det gäller att leva för dagen, så lönar det sig även att tänka på hur vi vill ha det i framtiden.

Önskar en god fortsättning med hösten!

Brygga på Torneträsks västra sida, och stråk av nordlummer (Lycopodium annotinum L. 
ssp. alpestre (Hartm.) A. Löve & D. Löve). © Ulrika Ridbäck 2017

Torta (Cicerbita alpina (L.) Wallr.) i blom, och första snön (augusti 2012!) på Nuolja vid Abisko. © Ulrika Ridbäck 2017

Publicerad 31 augusti 2012

Uppdaterad 23 oktober 2017

«