Showing posts with label naturvägledning. Show all posts
Showing posts with label naturvägledning. Show all posts

Andra advent och lust att dekorera med granris inför julen...

Ja, granris ja. Så fint inför jul, men hur är det egentligen när det gäller granris? Är det bara att knata ut i närmsta skog och knipsa av några grankvistar för att ta med sig dessa hem? 

Allemansrätten ger oss friheten att ströva fritt i skog och mark, och även tillåtelse att plocka örter, bär och svamp. Men för att klippa kvistar från buskar och träd behöver vissa kriterier vara uppfyllda. 

- Det behöver antingen vara på din egen mark, som du äger. Eller så ska du ha fått tillåtelse av markägaren. 

- Det är helt lovligt att besöka ett kalhygge och plocka kvistar från marken utan markägarens tillåtelse.

Andra alternativ, för att lovligt få tag i granris, kan vara att besöka en julgransförsäljning och ta med sig kvistar som blir över när man rensar stammarna från grenar.



Beskärning

När man klipper grenar från levande friska träd så är det beskärning. För gran, liksom för andra barrträd, så lämpar sig denna handling bäst under sommar och höst, när träden ännu är under tillväxtfas. Även om granar är gröna året om och inte fäller sina barr på hösten, så befinner de sig i vila vintertid. Vid beskärning tillför man ju en skada som läker sämre under vintern och öppna sår angrips dessutom lättare av svampsjukdomar. Så egentligen är det mer optimalt att samla sina adventskvistar redan i september. 

Värt att nämna är att även om det finns risk för att granar som beskärs i december kan bli angripna av svamp, så kan de även tåla små ingrepp. Unga granar kan ju vara alternativ föda till olika däggdjur under vintern. Trots att smågranar kan bli hårt friserade av hungriga käftar så växer många granar upp till stora friska träd.




Landskapssömnad

 Från kust till kust knyter tågtrafiken likt en söm ihop landskap. Öppna odlingslandskap i mellersta Sverige övergår successivt i skogsklädda bergknallar och myrmarker utanför fönstret till nattågskupén. Jag kan outtröttligt låta mig underhållas av de vackra sommarvyerna som passerar utanför kupéfönstret under en resa norrut såväl som söderut. De där variationerna med öppna kulturmarker, skog och vattendrag skapar landskap i alla dess former, likt en mångfald av sköna vyer på ett konstmuseum. 
 Nu i juli blev det premiär för mig att resa med tåg hela vägen till Haparanda. En tågsträcka som invigdes på nytt för persontrafik 1 april 2021 (haparanda.se 2021). Det har inte varit persontrafik till Haparanda sedan 1992.


Torneälven. Sett från Vitsaniemi/Risudden med Finland på andra sidan (juli 2021)

Tornedalens svar på Amazonas

I Haparanda möter Bottenviken Torneälven, som är en av norra Europas sista oreglerade älvar. Jag tycker det är helt fantastiskt att älven klarat sig till idag! Den kulturella betydelse som Torneälven har, historiskt för timmertransport och ännu idag fisket, gör den till ett unikt och viktigt vattendrag. Lägg där till höga naturvärden. Strax söder om Övertorneå delar denna älv upp sig i ett vackert delta med små öar och paradisiska sandstränder. Det känns som Tornedalens svar på Amazonas, med öar och stränder vars träd likt mangrove doppar sina grenar i vattnet. Under sensommaren växer även sandbankar fram genom att vattennivån sjunker. 

Torneälven sett från Luppioberget, Sverige. Notera sandbankarna! (juli 2021)


Positivt inslag i enformighet

Jag har funderat över vad jag förväntar mig att uppleva i de natur- och kulturmiljöer jag besöker. Det händer att en naturupplevelse blir över förväntningarna i miljöer som är så hårt kulturpåverkade att naturen verkar allt för sliten för att kunna återhämta sig. Så kändes det när jag besökte Seskarö i Haparanda skärgård. En ö som kanske de flesta söker sig till för sol och bad. Men ön erbjuder även långa stråk för vandring sommartid, för den som lockas av det. 

På vandring genom skogsbrukslandskap, Seskarö (juli 2021).

 För Seskarö verkar skogsbruk och det lokala sågverket vara viktiga inkomstkällor på ön. Det påverkar även hur landskapet ser ut. Det är inte så spännande att vandra de sträckor som mest består av unga tallar på sandmark. Men ju längre tid som har gått sedan tallarna planterades (eller självsåddes), ju mer vegetation har även etablerat sig på marken. Blåbär, ljung och mjölkört/rallarros för att nämna några. Just mjölkörten verkar vara attraktiv för ljungblåvingar, som det bokstavligen myllrade av mitt inne skogsbrukslandskapet. Det kändes som ett positivt inslag mitt i enformigheten. Mjölkört är även en växt som är snabb att etablera sig på kal kulturpåverkad mark (så kallad skräpmark), varför den skvallrar om mark som utsatts för hårda angrepp.

Ljungblåvinge (Plebejus argus) på Mjölkört (Epilobium angustifolium L.), Seskarö (juli 2021)


Mjölkört, även kallad Rallarros, är en snabb kolonisatör på barskrapad mark. Här på en gammal
 banvall mellan Haparanda och Övertorneå. Torneälven glittrar i bakgrunden (juli 2021)

Hjälp, jag grävde fram en padda!

Ja vad i all världen tar du dig till när du gräver i trädgårdslandet, eller rensar i en hög med jord, kvistar och annat som stått i några år, och finner en padda?

Vanlig padda (foto Ola Eriksson, 11 april 2021)

Mitt första spontana svar på den frågan är att ta det lugnt och försiktigt strö över jorden på paddan igen, så att den täcks med några dm (eller motsvarande djup du grävt). Det är ofta vanlig padda (Bufo bufo på latin) som vi träffar på i trädgårdsmiljöer. Saken är den att paddor ligger i vinterdvala i marken. När hösten nalkas gräver vuxna paddor ner sig för att få sin vintersömn. Ibland gräver de ner sig så djupt som upp till 1 m! När vårvärmen kommer åter vaknar de ur sin dvala, tar sig upp ur vinteridet och beger sig mot sina lekvatten (som kan vara upp till 2 km bort!). Fråga mig inte hur de känner av vårvärmen en meter under markytan! Men på något vis känner de av temperaturskillnaden när vårsolen gassar ovanifrån.

Ibland är vi tidigt ute med vårens trädgårdssysslor, även om det ännu kan vara minusgrader om vårnätterna. Paddor vill gärna sova tills nätterna är frostfria och badtemperaturen i deras lekvatten uppnår 8° C. Så en padda som råkar väckas för tidigt av idoga spadtag blir nog stressad och kanske även lite frusen. Paddor är även fridlysta, därför är det viktigt att hjälpa genom att försiktigt bädda ner dem i jorden, eller högen, igen. Förhoppningsvis är då ingen skada skedd och de kan återgå till sin vintersömn, för att senare få vakna i sin egen takt.

Tveka inte att höra av dig med dina naturfrågor! Jag står gärna till tjänst med min kunskap om djurliv i trädgården. DM @biologajour

Allt gott i vårsolen // Ulrika

Fagning

När vitsipporna blommar

Publicerad 30 april 2020


I Svenska Akademiens Ordbok framgår det att fagning kommer av ordet faga:
"sv. dial. (Gottl.) faga, fagä, eg.: göra fin l. ren, rensa, städa; jfr isl. fága, pryda, smycka, rensa, vårda, odla, dyrka" (saob.se). 
 Fagning verkar vara en kultur särskilt knuten till Gotland. När vitsipporna blommar om våren är det god tid att börja räfsa ihop fjolårs löv och gräs på gotländska ängen (ett änge, flera ängen!). Denna våraktivitet, att vårda ängsmarker och ge utrymme för säsongens örter, nämns i skriftliga källor redan på 1600-talet (HSH 29: 398, 1654). Det är ett skönt sätt att komma ut och röra på sig, samtidigt som biologisk mångfald gynnas av denna aktivitet. 


Filmen nedan är från Anga Prästänge i Anga socken på Gotland. Bland örterna som trivs i fagade ängen kan nämnas gullviva och orkidéer. Hassel, med sina karaktäristiska hängen om våren, samt ek och ask är karaktärsträd på gotländska ängen. Vid midsommar är det värt att besöka ett änge och njuta av den blomsterprakt som fagningen bidrar till.




Trevlig Valborg!
/Ulrika




 Sångsvanarna lyfter i skymningen
... 
...
Text och foto: Ulrika Ridbäck
biologajour @ ulriversum.se


Unga bokstammar (Fagus sylvatica L.) [vänster] och lönnblad (Acer platanoides L.).


Hösten har varit lång och mild i södra Sverige. Halvvägs in i november känns det ännu som att det är långt kvar till vintern. Det är under den här månaden färgsprakande lövverk sakta övergår till kala kvistar på träd och buskar. Men gräsmattan verkar vilja hålla ut länge med grönska och sent blommande örter. 

Månaden är ypperlig för att utforska platser som tål att besökas oavsett väder och tid på året. I det här inlägget bjuder jag på naturinspiration från Gotland.


Furu med kottar (Pinus sylvestris L.) vid Toftakusten [vänster; mitten] och grotta i sagolika Brucebo.


Kulturlandskap i Klinte i stämningsfull höst.


Det som särskilt karaktäriserar denna november för mig är sångsvanarnas flykt till varmare breddgrader. I skymningen hörs deras trumpetande klangfyllda sång, ty de reser nattetid och ibland på så låg höjd att den susande kraften från deras vingslag kan höras av blotta örat.

Så ut och njut av höstens natur!


En hälsning från Cygnus cygnus L. på väg söderut.
Ekorre + gran = sant...


Foto: spår av ekorre Sciurus vulgaris Linnaeus på grankotte Picea abies (L.) H. Karst (© Ulrika Ridbäck).


Vid sidan av ett odlingslandskap, inne i en granskog, har snötäcket börjat smälta och låtit delar av barmark komma fram. Här har ekorrar varit framme och festat på grankottar. Det avslöjas genom avslitna kottfjäll för att komma åt fröna. Granfrö är nämligen en favorit på ekorrens meny, vilket förklarar ekorrens förkärlek till just gran. Det gör mig mer nyfiken på etymologin bakom just namnet 'ekorre', det vill säga historien som lett till namnet. Vad sägs om dialektala smeknamn som 'kurre' och 'furufnatt'! Kurre ekorre fick jag höra historier om som barn i Norrbotten. I Norge, där ekorre heter 'ekorn', är en teori att namnet har baserats på det engelska ordet 'acorn', som översatt till svenska är ekollon. Med andra ord, gnagaren som äter ekollon.

Ekorre trivs i såväl kulturlandskap som granskog och är vanlig i hela landet, ja ända upp i fjällvärlden kan vi träffa på kurre.
Tips på vidare läsning: artfakta.artdatabanken.se/taxon/



Nytt vårtecken för idag är sånglärka Alauda arvensis Linnaeus, som sjöng över ett ännu snöklätt odlingslandskap (i norska Østlandet).


Vänlig påskhälsning,
Ulrika, biolog à jour



Stay tuned med biolog à jour i jakten på vårtecken!


Publicerad 30 mars 2018
Uppdaterad 30 mars 2018
Januarifågeln: en liten tuffing i hårt vinterklimat


    Foto: Gråsiska (hona) Acanthis flammea Linnaeus (© Ulrika Ridbäck).


I motsats till namnet är Gråsiskan allt annat än grå! Med sin grå- och brunrandiga dräkt är denna stannfågel ett vackert inslag i framförallt Norra Sveriges vintervita landskap. Särskilt hanar med röd panna och rosigt bröst. Här på bild är en födosökande hona med gyllenbruna stråk i fjäderdräkten och röd hjässa. Hon var mycket alert och aktiv trots friska minusgrader uppe i Svanstein. Frön är en efterfrågad maträtt och gråalens små kottar (Alnus incana (L.) Moench) verkar vara ett viktigt inslag på menyn.

Säg inte att det är tyst i skogen på vintern! Det var just gråsiskornas drillande kvitter som fångade min uppmärksamhet under en skidtur, varpå jag fick syn på denna tös i gråalen. Ser fram emot nästa kryss på vinterfågellistan...


God fortsättning med vintern!
Ulrika, biolog à jour


Uppdaterad 14 februari 2018
Hur går det egentligen till när fjärilar äter?


Nektarsökande Citronfjäril, Gonepteryx rhamni. © Ulrika Ridbäck


Visst ser det ut som att fjärilar skjuter ut ett långt sugrör för att slurpa i sig nektar! Men med tanke på hur trögflytande nektar är så hade det varit ett riktigt slitsamt sugande. Fjärilarnas snabelliknande tunga (proboscis) fungerar istället likt en pappershandduk som absorberar den vätska de dricker med hjälp av en kapillärkraft [uppsugningsförmåga], som i sin tur påverkar tiden det tar för vätskan att tas upp. Fantastisk uppsugningsförmåga, med tanke på den korta tid fjärilar ofta uppehåller sig på en blomma.


Väl mött!
Ulrika, biolog à jour


Publicerad 1 september 2017
Uppdaterad 14 maj 2018
I ett kargt kulturlandskap dominerat av Juniperus communis, bland ännu bladlösa träd och buskar på Gotlands sydspets, anländer och mellanlandar fåglar under sin vårflytt från varma länder till Skandinavien. De mindre fåglarna råkar ibland hamna i de slöjnät som tillhör Sundre Fågelstation. Då plockas de loss och får följa med till ringmärkarboden, där de efter att ha fått en ring och undersökts åter släpps fria. Jag befinner mig mitt i verksamhetens centrum för att lära mig hantera småfåglar, tättingar som de även kallas, samt fördjupa mig i kunskaper som jag inte hade innan om dessa fågelarters anatomi och dräkter.


Blåsippor vid Sundre kyrka, Regulus regulus (kungsfågel) vid Hoburgen, och en vinglös gammal väderkvarn i eftermiddagssol vid Sundre. © 2013 Ulrika Ridbäck.


Landskapet på södra Gotland är präglat av jordbruk sedan ett millennium tillbaka i tiden, och bjuder på en stor variation av vackra kulturmarker. Byggnader, ruiner och stenrösen berättar om hur olika tider och levnadssätt haft sin gång. Landskapet är lite böljande söder om Burgsvik, med den sydvästligaste kustlinjen sluttande ner mot havet. Den här tiden på året finns det flera bra lokaler för att se fåglar längs kusten på den här delen av ön, runt sydspetsen och upp till Faludden. Det finns också bra lokaler för att njuta av vackra vårblommor som fyller torra diken och marker, likt stora färgklickar som naturen själv hällt ut! Dofter av lök i skuggiga dungar betyder att Allium ursinum närmar sig blomning.


Blåsippa, Hepatica nobilis. Schreb. © 2013 Ulrika Ridbäck.


Allt gott!// Ulrika

Publicerad 29 april 2013
Uppdaterad 23 oktober 2017

Populära inlägg i bloggen