Squiik squiik! Tjaldur er kommet!

Foto: strandskator Haematopus ostralegus Linnaeus utanför Stora Karlsö (Gotland). © Ulrika Ridbäck

Vad överraskad jag blev under en kvällspromenad längs en strand vid Oslofjorden, när jag fick se och höra strandskator. Denna vadarfågel är för mig ett skarpt vårtecken och väcker nostalgiska minnen från Färöarna, där jag hade privilegiet att få jobba en sommar för många år sedan. Vilkat fågelparadis för just vadare! Tjaldur är vad strandskata kallas på färöiska och är Färöarnas 'landsfågel'. Om man är vid havet eller våtmark och hör något som påminner om en klämd gummianka (som ger ljud ifrån sig när man klämmer på den), då är det mest troligt strandskata, som även lätt känns igen på sin långa röda näbb, röda ben och svartvita fjäderdräkt.

Även Gotland är en lokal att rekommendera för att spana in vadare som återvänder till sina häckningsplatser på våren. Det finns mycket godsaker att mumsa på för vadare som jagar i strandbryn. Ingen frisk strand (säger jag) utan strandskator, som äter kräftdjur, blötdjur (bland annat ostron och sniglar) och insekter. I Sverige kan strandskator påträffas i hela landet, även vid vattendrag i fjällen, i jordbruksmark och kustnära stadsmiljöer.

Vilken glad påsk!

Ulrika, er biolog à jour

Stay tuned med biolog à jour i jakten på vårtecken!

Publicerad 31 mars 2018
Uppdaterad 1 april 2018

Ekorre + gran = sant...

Foto: spår av ekorre Sciurus vulgaris Linnaeus på grankotte Picea abies (L.) H. Karst (© Ulrika Ridbäck).

Vid sidan av ett odlingslandskap, inne i en granskog, har snötäcket börjat smälta och låtit delar av barmark komma fram. Här har ekorrar varit framme och festat på grankottar. Det avslöjas genom avslitna kottfjäll för att komma åt fröna. Granfrö är nämligen en favorit på ekorrens meny, vilket förklarar ekorrens förkärlek till just gran. Det gör mig mer nyfiken på etymologin bakom just namnet 'ekorre', det vill säga historien som lett till namnet. Vad sägs om dialektala smeknamn som 'kurre' och 'furufnatt'! Kurre ekorre fick jag höra historier om som barn i Norrbotten. I Norge, där ekorre heter 'ekorn', är en teori att namnet har baserats på det engelska ordet 'acorn', som översatt till svenska är ekollon. Med andra ord, gnagaren som äter ekollon.

Ekorre trivs i såväl kulturlandskap som granskog och är vanlig i hela landet, ja ända upp i fjällvärlden kan vi träffa på kurre.
Tips på vidare läsning: artfakta.artdatabanken.se/taxon/



Nytt vårtecken för idag är sånglärka Alauda arvensis Linnaeus, som sjöng över ett ännu snöklätt odlingslandskap (i norska Østlandet).


Vänlig påskhälsning,
Ulrika, biolog à jour



Stay tuned med biolog à jour i jakten på vårtecken!


Publicerad 30 mars 2018
Uppdaterad 30 mars 2018

Våfflor, sommartid och grönfinkar

Foto: Högst upp i ett träd satt denna Grönfink (hane) Chloris chloris Linnaeus (© Ulrika Ridbäck).
Motljus är alltid en utmaning när man fotar fåglar.

Det var visst optimistiskt att hoppas på sjungande gulsparvar i mars (strax söder om Oslo). Men det blir det garanterat mer av i april. Men grönfink låter sig inte bromsas av snötäcket på marken. Denna pippi känns lätt igen på sin kraftiga näbb och grönaktiga fjäderdräkt. Sången låter som ett kort snabbt 'kulsprute' kvitter ['frititititi] som varvas med en enkel vissling. 

Även om äggläggning tidigast kommer igång i månadskiftet april/maj, så kan det vara fint att vara ute i god tid för att finna sig en partner. Grönfink trivs kring bebyggelse och bygger gärna bo i buskar eller träd i parker och trädgårdar. Med sin kraftiga näbb knapprar den lätt i sig frön, varför övervintrande grönfinkar gärna har vägen förbi fågelbord. Men under sommarhalvåret kan även insekter hamna på menyn.

Våffeldagen till ära ställdes klockan om till sommartid. Kanske kan jag finna något färgglatt litet dun från grönfink att sätta i mitt påskris.

Bästa påskhälsningar,
Ulrika, er biolog à jour

Stay tuned med biolog à jour i jakten på vårtecken!


Publicerad 25 mars 2018
Uppdaterad 4 april 2018

World water day!

Foto: Vattendroppar på klädstreck (© Ulrika Ridbäck).

    

Idag har jag ägnat vår blå planet en extra tanke. Medan det sipprar smältvatten längs vägar i värmande vårsol här uppe i Skandinavien, råder det tung torka på andra platser i världen. Det finns även delar av jordklotet där färskvattnet är så förorenat att det inte kan användas till dricksvatten, även om det kokas.

Passande nog är dagens fotomotiv fångat på Gotland, som regnfattiga somrar får smaka på allvarlig torka. Om än omgiven av hav, så är vatten den mest dyrbara färskvaran i världen! Allt liv på jorden är beroende av vatten i flytande form och helt gratis har naturen försett oss med denna källa. Hade vi tagit bättre vara på den om vi fått betala för det?

Det tål att funderas på. Ta inte tillgången på vatten för given. Skål för vatten!


Varma vårhälsningar,
Ulrika, er biolog à jour

Stay tuned med biolog à jour i jakten på vårtecken!


Publicerad 22 mars 2018
Uppdaterad 22 mars 2018